Det ligger något ovärdigt i den desperata kampen om Makten. Samhällets bästa offras - som när Löfven köpte regeringsmakten genom att låta Miljöpartiet montera ner fullt fungerande basproduktion av el utan att ha något fullgott alternativ.
Kommer ni ihåg hur det var under den rödgröna röran? Ständigt kaos. Det var landets uslaste regering i modern tid. Som sedan efterträddes av Magdalena Anderssons kortlivade (S)-regering. Som inte var mycket bättre.
Magdalena Andersson förbryllar mig. Bland hennes aktuella talepunkter är att det bedrivs ett kulturkrig mot nya gröna industriprojekt. Det vill säga en strid om värderingar, identitet och moral.
Det är som att sossarna lever i en sagovärld. Krass realism, konsekvensanalys, grundläggande ekonomiska samband och fysikens lagar skall underordnas en naiv utopi. Verklighet mot ideologi. Skatte- och pensionspengar rakt in i ett svart hål av »grön« industripolitik som inte är i kontakt med marknaden.
Anderssons tv-duell mot statsminister Kristersson härförleden bjöd på en del intellektuell ohederlighet. Till exempel påstod hon att moderata ministrar kallar judar för odjur.
Bakgrunden var en demonstration utanför en judisk skola med tillhörande kulturcenter, på eftermiddagen när barnen var på väg hem. Moderaternas gruppledare i riksdagen skrev då en tweet om att de som beter sig så är odjur. Utrikesministern re-tweetade. Sedan framkom att det nog inte var skolan utan ett arrangemang i kulturcentret som man demonstrerade mot. Plus att några av demonstranterna var av judisk börd.
Detta får alltså Magdalena Andersson till att utrikesministern »kallar judar för odjur«. Som rena rama Goebbels. Hon missleder medvetet. Det är ohederligt. Det skapar polarisering.
Vilket i sin tur knyter an till att hela vänstern just nu gör sitt bästa för att kapitalisera på att Mellanösterns konflikter nått våra gator. Tillsammans med folk som faktiskt på riktigt tycker att judar är odjur.
Samtidigt brottas socialdemokraterna med det pedagogiska problemet att kräva åtgärder för integrationen på aldrig tidigare skådade sätt och i en aldrig tidigare skådad omfattning - utan att kunna eller vilja förklara hur detta skall gå till.
Rimligen innebär det att man måste flytta på folk. Och att med politisk makt bryta upp och slå sönder fungerande lokalsamhällen som utvecklats spontant. Vilket känns som att upprepa misstag man gjort tidigare. Sossar är aldrig så glada som när de får ändra på folk.
I bakgrunden gnager frågan om i vilken omfattning det socialdemokratiska partiet har kopplingar till klaner och gängbrottslighet. Botkyrka-affären har personkopplingar som leder rakt in i partiets toppskikt.
Vilket påminner oss om att socialdemokraterna sedan länge har en överenskommelse med företrädare för vissa invandrargrupper om att byta inflytande mot röster i bulk. Vilket rimmar illa med idén att väljarna i en demokrati skall vara fria att rösta på vilket parti de vill.
Samtidigt försöker sossarna triangulera och frontförkorta genom att under galgen ta till sig borgerlighetens lösningar på allvarliga samhällsproblem. Problem som de själva skapat. Och sedan låtsas som att man tyckt så här hela tiden. Skamlöshet som arbetsmetod.
Allt för makten. Det är djupt obehagligt. Det är ett förhållningssätt som i sig gör Socialdemokraterna direkt olämpliga att uppbära nämnda makt.
CC0 | Patreon »
