2012-04-07

Påskpyssel: Existerar upphovsrätt?



Jag håller just på att skriva en lite större grej om upphovsrätt / intellektuell "egendom" / immateriell "egendom". I samband med det vill jag pröva en del tankar med läsekretsen. Kommentarsfältet är öppet.

Det som sysselsätter mig just nu är två frågor: Existerar intellektuell "egendom"? Är det i så fall en rättighet?

Fysisk egendom (en bit mark, ett hus, en bil, en vas) är inget problem att diskutera. I dessa delar är jag beredd att försvara ägarens monopol till egendomen i fråga. Så det kan vi lämna där hän.

De flesta är dessutom beredda att acceptera en upphovsmans ideella rätt att bli erkänd som personen bakom ett verk, en idé, en teori eller en vetenskaplig upptäckt. Det är rätt icke-kontroversiellt.

Men kan man äga icke-fysiska, intellektuella skapelser? Och var går i så fall gränsen? Vid idén om att det kan vara lönsamt att ha en korvkiosk på Storgatan? Vid idén om alla människors lika rättigheter? Vid en låt av The Beatles? Vid relativitetsteorin?

Det finns en fundamental skillnad mellan fysisk och intellektuell "egendom". George Bernad Shaw uttryckte saken så här "If you have an apple and I have an apple and we exchange these apples then you and I will still each have one apple. But if you have an idea and I have an idea and we exchange these ideas, then each of us will have two ideas."

Intellektuell "egendom" kan delas utan att den ursprunglige ägaren går miste om sin "egendom". Detta gör allt tal om immaterialrättsliga "brott" som "stöld" ologiskt, ohederligt och fel.

Det är möjligt att det finns något slags kränkning med, låt säga, fildelning. Men än så länge har ingen lyckats förklara för mig exakt vad det i så fall är för slags kränkning. (Allt folk har att komma med är att upphovsrättsbrott är olagliga. Men det är ju inget logiskt, filosofiskt eller ideologiskt argument. Det är bara ett godtyckligt politiskt beslut.)

Jag känner mig inte övertygad om att intellektuell "egendom" existerar. Visst, folk har rätt att försöka tjäna pengar på sitt intellektuella arbete. Men har de rätt att lyckas med det, oaktat hur marknaden, verkligheten och andra förutsättningar ser ut? (I så fall undrar jag var jag kan hämta min feta check för åtta års bloggande.)

Om intellektuell "egendom" existerar (vilket återstår att bevisa) – är det i så fall en rättighet, på samma sätt som människors rätt till sin fysiska egendom? Om så är fallet, då kan den omöjligt gälla i fem, tjugo, sjuttio eller hundra år. En rättighet måste i så fall antingen gälla hela upphovsmannens livstid, eller för evigt. Evig upphovsrätt skulle emellertid få en hel del jobbiga och oönskade konsekvenser.

Men det som gör mig riktigt misstänksam är att om intellektuell "egendom" är en rättighet – då kolliderar den med andra medborgerliga fri- och rättigheter. Detta är en varningssignal. Rättigheter står normalt sett inte i konflikt med varandra. (I vart fall inte negativa rättigheter.) Och i den pågående upphovsrättsträtan står till exempel yttrandefrihet, rätten till privat korrespondens, intgritet och rätten till fritt företagande i strid med nöjesindustrins självproklamerade "rätt" att fortsätta tjäna pengar på förlegade affärsmodeller.

Jag stannar där, för tillfället. Nu är jag nyfiken på dina åsikter...

Mer input och fler argument hittar du här »

45 kommentarer:

  1. Frågan är berättigad och viktig. Jag tycker man skall fokusera på den korrekta svenska forumlering "immaterialrätt" och glömma engelskans "intellectual property". I samma sekund som vi ser upphovsrätten (eller patent och varumärken) som egendom så har vi satt oss i problem.

    Visst behöver vi immaterialrättsligt skydd, dvs lagliga och begränsade monopol, för att gynna skapande. Men låt oss för guds skull (hmm, undrar om han bryr sig) inte blanda ihop det med fysisk egendom. Det komplicerar både analys och debatt.

    SvaraRadera
  2. Gutenberg skapade tydligen tryckpressen och innan dess vet jag inte men börja där nånstans. Gräv längre tillbaka i tiden innan gutenberg och tryckpressen.

    SvaraRadera
  3. I en tradition som går tillbaka till Locke så brukar man säga att en individ får äganderätt över ett föremål eller ett stycke jord, genom att denne ”blandar sitt arbete” med föremålet eller jorden ifråga. Tanken är förstås att den person som har arbetat med att förädla ett föremål har gjort något särskilt för att det förädlade föremålets värde har uppkommit. Denne har gjort något de andra inte har gjort, något som har kostat honom tid och energi. Om alla skulle ha samma rätt att åtnjuta det förädlade föremålets värde så skulle detta vara en orättvisa. Dessa andra skulle gynnas på skaparens bekostnad eftersom de inte har lagt ner motsvarande arbete.

    Denna tankegång finner jag att man även kan applicera på det arbete som exempelvis en konstnär, kompositör eller författare gör. Även dessa lägger ner tid och energi för att skapa något som människor finner värdefullt. Även här menar jag att det vore orättvist om alla fick ta del av detta värde utan motprestation. Självklart står det dock skaparen fritt att välja att dela med sig av sitt arbete till alla gratis (så som jag antar att du valt att göra med texterna på din blogg), precis som den som äger föremål kan välja att ge bort dessa.

    SvaraRadera
  4. Det är inte alls självklart att en människa ska kunna äga mark och betrakta det som sin egendom. Ej heller andra former av råvaror, tex vatten som kommer ur en källa på egendomen.

    Men det är praktiskt. Dock är även vissa undantag, tex allemansrätten, utomordentligt praktisk.

    Jag personligen tycker dock att det är självklart att den som tagit värdelösa råvaror och med tankeförmåga och fingerfärdighet skapat något av värde, ska få äga det.

    Men om man knåpat ihop en låt av värdelösa enskilda toner då?

    Jag tror vägen framåt för att reformera upphovsrätten är att fortsätta trycka på att det inte är praktiskt.

    (Ok, det blev lösa osammanhängande tankar, jag publicerar ändå :)

    SvaraRadera
  5. Denna tankegång finner jag att man även kan applicera på det arbete som exempelvis en konstnär, kompositör eller författare gör. Även dessa lägger ner tid och energi för att skapa något som människor finner värdefullt. Även här menar jag att det vore orättvist om alla fick ta del av detta värde utan motprestation. Självklart står det dock skaparen fritt att välja att dela med sig av sitt arbete till alla gratis

    Problemet uppstår i tredje led. Jag skapar en musikalisk komposition. Du ingår avtal med mig att ta del av den utan att sprida den vidare. Men ändå råkar tredje man komma över den, och laddar upp den till the Piratebay. Vad är brottet?

    SvaraRadera
  6. Rättighet, närmare bestämt ensamrätt, inte egendom. De som beskriver upphovsrättsintrång som stöld, motiverar i att lagen finns med att det är förbjudet att bryta emot den, ett logiskt felslut. De ber sin motpart att betrakta rättssytemet som en auktoritet i etik, eftersom stöld alltid är moraliskt fel. Men upphovsrättsintrång är inte stöld, lagen refuserar den tanken, det är upphovsrättsintrång och inget annat, immaterilrätt och äganderätt är inte synonymt. Således att hänvisas till lagen i samtidigt som den misstolkas. Hela idén om att lagar skulle definiera vad som är rätt och fel är för övrigt ett misstag i stort. Lagar är - i bästa fall - ett försök från lagstiftaren att skapa rättvisa, men att säga att lagar definierar rättvisa eller etiskt handlande, det är att vända bak o fram på saker o ting.

    Upphovsrätten förbjuder inte kategoriskt kopiering, inte heller kategoriskt tillgängliggörande av exemplar. Det är kombinationen av kopiering OCH tillgängliggörande av verket som alltid är reglerad. Ur upphovsrättens andra paragraf:

    "Upphovsrätt innefattar, (.klipp.), uteslutande rätt att förfoga över verket genom att framställa exemplar av det och genom att göra det tillgängligt för allmänheten".

    Observera ordet "och", det står inte "eller". Om du sätter en sida av skräpreklamen som kommit i din brevlåda i scannern, så begår du inget brott, eller om du spelar in ett program från TV. Men om du t ex. säljer dina kopior så är du ute på tunn is.

    Detta är viktigt eftersom upphovsrätten annars skulle utsträckas till äganderättens område och närmast kunna utnyttjas som en expropriationslag där upphovsmän kan göra äganderättsliga anspråk på andras egendom, dvs. de exemplar andra människor köpt.

    Immateriell egendom är en motsägelse, en irrationell tankevurpa. Du äger exemplaret, inte verket eftersom det immateriella inte kan vara en egendom, varken för dig eller upphovsmannen. Upphovsmmannen tilldelas en rätt genom upphovsrätten, inte en egendom.

    Du är ute å cyklar när du blandar in idéer. Upphovsrätt omfattar inte idéer. Skulle det inte vara på det viset så skulle jag kunna hävda upphovsrätt på bästsäljaren jag bara drömmer om att skriva. Verket ha kommit till uttryck på något bevisbart sätt. Både TRIPs och WCT uttrycker ovanligt tydligt:

    "shall extend to expressions and not to ideas, procedures, methods of operation or mathematical concepts as such."

    Dessa frågor måste en domstol kunna svara på vid tvist:

    1. Vad består verket i fråga av?
    Som sagt så måste verket ha kommit till uttryck.

    2. Är detta ett verk?
    Att jag skulle skriva "make may day" betyder inte att "Hollywood" kan åttala mig. Med verkshöjd menas normalt att ett verk inte skulle ha kunnat framställas snarlikt av två personer oberoende av varandra.

    4. Om intrång föreligger, har då en tillräckligt betydande del av verket tillgängliggjorts?

    Har upphovsmannen lidit skada och fått sina legitima intressen kränkta? Vad som är "legitima intressen" finns drivor av prejudikat på, även om det är ett område i stark utförsbacke..

    Upphovsrätt är en rättighet, även i UDHR. Men vad folk uppenbarligen har svårt med är UDHRs avslutande paragraf:

    Article 30.
    Nothing in this Declaration may be interpreted as implying for any State, group or person any right to engage in any activity or to perform any act aimed at the destruction of any of the rights and freedoms set forth herein.

    Det betyder alltså att man inte får tolka upphovsrätten på ett sådant sätt att den kränker andra rättigheter som privatliv och yttrandefrihet, de stater som gör så bryter mot de grundläggande mänskliga rättigheterna. Men det betyder också omvänt att t ex. yttrandefrihet inte får tolkas på ett sådant sätt att upphovsmäns legitima intressen kränks. Så vad det hela kokar ned till är just "legitima intressen", och på den punkten finns det spelrum för lagstiftaren. Hur sedan detta spelrum används säger allt om lagstiftaren i fråga.

    -steelneck

    SvaraRadera
  7. Upphovsrätt är en nyttjanderätt och är att likställa med att inneha en hyreslägenhet.

    Upphovsrätt innebär att du har fått låna lägenheten på en viss bestämd tid och måste lämna tillbaka den när den tiden är över.

    Notera att i patentfallet så måste man även betala 'hyra' för lägenheten genom avgifter till patentverket varje år.

    SvaraRadera
  8. Hela tanken att ”rättigheter” existerar på något sorts objektivt absolut sätt på samma sätta som stenar, hus och newtons lagar är ett felslut. Rättigheter är en social konstruktion som vi människor använder som verktyg för att lösa vissa problem och konflikter i vårt samhälle.

    Jag kan iofs förstå att individer och liberala tänkare som känner hur deras firhet och liv hotas av en förtryckande och brutal stat vill hitta ett halmstrå – ett absolut argument som stoppar övergreppen mot den svagare parten. ”Rättigheter” formulerade som någon sorts allmänna moraliska principer kan fungera som pragmatiskt tillhygge men de har inte styrkan av absoluta bevis eller ”naturlagar” för samhället.

    Innebär detta att den enskilde inte har något att sätta mot en obegränsad statmakt? Nej inte alls. Om det inte existerar några absoluta rättigheter har naturligtvis inte staten heller några rättigheter. Och sen är vi tillbaks på ruta ett igen.

    Ska man använda begreppet rättigheter i den politiska diskursen måste man vara medveten om att det är provisoriska konstruktioner som skapats av människor. Inte logiskt bevisade absolut objektivt existerande ”naturlagar för samhället”.

    PS. Notera hur sossar och vänstern som är kategoriskt motståndare till att begränsa 51-procentsmajoriteten i riksdagens av någon rättighetskatalog gärna talar om ”rätt enligt socialtjänstlagen”, ”rätten till bostad” osv.

    SvaraRadera
  9. Om man ska fortsätta att vara filosofisk kan man notera att det inte finns någon absolut äganderätt. Inte ens till mark. Som markägare är du beroende av att staten upprätthåller ett rättssystem och militärt försvarar din mark mot främmande ockupation. Även i en nattväktarstat kommer det att finnas någon sorts fastighetsskatt som finansierar detta.

    I fall du som markägare inte betalar fastighetsskatten i 100 år får du en ackumulerad stor skuld till nattväktarstaten som kommer att drivas in den dag du säljer din mark/fastighet. Efter tillräckligt lång tid är skulden större än värdet på egendomen. Med andra ord hyr du bara marken av staten. En sorts nattväktarstatsfeodalism.

    SvaraRadera
  10. Det finns många olika typer av immateriell rätt. Den äldsta torde vara namnrätt, d.v.s. en enskild persons och familjens rätt till släktnamn. Nära förknippat med detta under medeltiden blev vapenrätten, d.v.s. den enskildes och familjens rätt till heraldiskt vapen. Dessa rättigheter motsvaras i det moderna näringslivet av ensamrätt till bolags firma och varumärken. Här har upphovsmannen inte mycket att säga till om, man kan be en konsult ta fram ett varumärke, betala för det och registrera in det, och sedan är varumärket ens eget.

    Upphovsrätten är annorlunda i flera avseenden. Det stämmer, som tidigare har sagts, att den inte skall förväxlas med äganderätt.

    En del av upphovsrätten är rätten att erkännas som upphovsman. Den rätten synes ingen här ha någonting emot. Samtidigt är detta något som kan gå på tvärs emot förslagen om att tillåta ett helt fritt kopierande av bilder och texter. Ett helt fritt kopierande kan ju innebära att man kopierar allt utom uppgiften om upphovsman och i stället lägger dit sin egen signatur.

    Om då alla skall ha rätt att alltid synas som upphovsman, måste detta rimligtvis förknippas med något slags rätt för upphovsmannen att förbjuda viss användning av verket. En upphovsman kanske inte vill skylta med sitt konstverk, om det framställs som en del av politisk eller liknande propaganda som upphovsmannen avskyr.

    Om då upphovsmannen skall kunna säga nej till publicering i vissa fall, bör samma rätt finnas i samtliga fall. Det bör inte vara upp till staten att säga att upphovsmannen skall kunna säga nej bara i de fall som staten räknar upp.

    Om då upphovsmannen alltid har rätt att säga nej till publicering, kan upphovsmannen rimligtvis ta betalt för att tillåta publicering i de fall han/hon vill det, och det samtidigt finns några som är beredda att betala.

    Mer komplicerat än så anser inte jag att det behöver vara.

    SvaraRadera
  11. Någon som kan kommentera denna artikel i RT om CISPA som går i samma anda som ACTA, PIPA och SOPA?

    http://www.youtube.com/watch?v=wPArUUNrOwg

    När kommer dessa vesslor att ge upp med sina bokstavslagar?
    :-(

    SvaraRadera
  12. Jag skulle vilja några frågor runt upphovsrätten som jag funderat över.

    1. Om "Intetelectual property" (intellektuell egendom) motsvarar vanlig "property" (egendom, fastighet, land). Varför finns det då ingen "Intelectual property tax" (intellektuell fastighetsskatt)?

    2. Om värdet för intellektuell egendom alltid skall respekteras varför kan man då inte betala sina skulder med intellektuell egendom? Kan Pirate bay pojkarna betala sina skulder till Upphovsrätts industrin genom att ge dem rätten att läsa deras blog 100000000 gånger?

    3. Om syftet med upphovsrätt och patenträtt är att uppmuntra upphovsmän till vidare arbete. Hur kan det komma sig att upphovsrätten är transfererabar(möjlig att sälja eller avtala bort) borde det naturliga inte vara att den var lika bunden till en person som rösträtten eller kanske rätten till liv eller frihet?

    SvaraRadera
  13. Håller med dig om problemet att blanda in stöld i det hela. Frågan är om problemet ligger i det som företag gillar att kalla "paketeringen".

    Musikindustrin har valt att paketera upphovsrättsskyddat material i form av "skivor" - producerade material av musik som tillskrivs ett väldigt högt värde.

    Problemet med paketeringen uppstod som vi alla vet när materialet plötsligt gick att kopiera utan någon som helst kostnad.

    Glappet mellan produktens tillskrivna kostnad och alternativet (stöld av paketet) minskade drastiskt tack vare Internet osv.

    Frågan är: skulle det inte vara mer intressant att se diskussionen kring internet och "intrång i upphovsrätten" mer som en paketeringsfråga.

    Om musikindustrin har tillskrivit paketet ett visst värde, låt dem då visa att paketet är värt precis så mycket. Låt dem visa upp sin industri för lagstiftarna - utan upphovsrätten som del - och argumentera på vilket sätt de tillför värde, hur stort värdet är och hur vi som samhälle behöver skydda dem för att i fortsättningen kunna leverera sagda värde till samhället.

    Men lämna artisterna och musiken utanför. För det är väl inte någon som tror att folk kommer sluta skriva musik bara för att ett skivbolag försvinner?

    SvaraRadera
  14. Hittills har det mest talats om musik, litteratur och saker som kan patenteras när det gäller upphovsrätt. Frågan är dock om inte det i förlängningen ligger en risk att alla former av skapande kommer att omfattas av upphovsrätt. Alltså att all kunskap ska kunna skyddas. Det finns ju en del uppmärksammade fall från USA där t.ex. studentanteckningar från föreläsningar kan tolkas som ett brott mot upphovsrätten. Se t.ex.
    Lawsuit Claim: Students’ Lecture Notes Infringe on Professor’s Copyright

    SvaraRadera
  15. Richard Stallman har skrivit om det här. Kontentan är att termen "intellectual property" är felaktig, skadlig och bör sluta användas.

    http://www.gnu.org/philosophy/not-ipr.html

    SvaraRadera
  16. Än så länge har jag inte läst en enda kommentar från varken bloggpostaren eller kommentatörerna som har synlig kunskap om det fundamentala grundläggande faktumet att ett intellektuellt verk inte utgör intellektuell egendom.

    Egendom är något som har en inneboende ändlighet, en begränsning som gör att två olika individer inte kan nyttja objektet på samma gång. Egendom är något som kan ägas, säljas och köpas. Intellectual property eller immateriell egendom syftar inte på det intellektuella verket i sig, något många tyvärr missförstår, det syftar på upphovsrättsmonopolet, som mycket riktigt utgör egendom, då det har inneboende ändlighet och kan ägas, säljas och köpas. Intellektuell egendom är en översättning på det grovt missvisande begreppet intellectual property. I Sverige kallas det immateriell egendom.

    Att du äger upphovsrättsmonopolet, som utgör immateriell egendom, betyder inte att du äger det intellektuella verket, det innebär bara att du innehar ett lagstiftat monopol som förbjuder andra att befatta sig med verket i samband med tillverkning, distribution och försäljning av gods och tjänster som är uppbyggda kring nyttjande av verket.

    Upphovsrättsmonpolet liksom samtliga lagstiftade monopol är givetvis ingen rättighet då det inskränker människors äganderätter och idag även flera andra mänskliga rättigheter. Det är ett privilegium, vilket delas ut under antagandet att det skapar en samhällelig allmännytta.

    Människor som inbillar sig att upphovsrättsmonopolet(och dess inskränkningar i människors äganderätter) är en självklarhet och alltså ska privilegieras till upphovsmannen av princip visar bara att dom inte förstår dom mest fundamentala grunderna av varken vad ett lagstiftat monopol är, eller vad upphovsrätt är. Upphovsrätten är ett koncept vars mål är att ge samhällelig allmännytta, kulturmaximering av samhället, för att få ett mer kulturellt bildat folk. Upphovsrättsmonopolet är verktyget, som används under antagandet att det gynnar målet. Verktyget existerar givetvis aldrig av princip, eller för att skapa någon slags subjektivt upplevd rättvisa för kreatörerna. Bara idioter blandar ihop medlet med målet, i tron att medlet är en självklarhet.

    Dom delarna av upphovsrättsmonopolet som reglerar nyttjande för privat bruk i icke-förvärvssyfte, som tillkommit dom senaste 50åren sen hemkopieringsutrustningen kom till, fungerar överhuvudtaget inte ihop med dom mänskliga rättigheterna(i synnerhet inte §19 som säger svart på vitt att det fildelning faktiskt innebär är en mänsklig rättighet), och det är anmärkningsvärt att det inte ifrågasatts i någon större utsträckning, förens möjligtvis nu då.

    Och nej, upphovsrätten är sannerligen inte en mänsklig rättighet, nu blev jag djupt besviken på dig Steelneck. §27.2 säger att kreatören, inte senare upphovsrättsinnehavare, har rätt till ----> skydd <---- av upphovsrättsmonopolet(förutsatt att monopolet uppstår som resultat av skapandet), men det står inte att det är en rättighet att privilegieras med monopolet från första början. Det är skrämmande hur många det är som inte förstår vad det faktiskt står i §27.2 enligt korrekt engelska eller svenska, och hur protection of .... the moral and material interests ..... resulting from eller skydd .... för de ideella och materiella intressen ..... som härrör från faktiskt ska läsas.

    the moral and material interests/ideella och materiella intressen existerar bara om samhället väljer att privilegiera ut upphovsrättsmonopolet från första början, pga skapandet. Dessa ideella och materiella intressen är inte naturliga eller självklara. Givetvis är det aldrig en mänsklig rättighet att privilegieras med en handelsvara, egendom, som inskränker andra människors egendom, bara för att man skapat ett intellektuellt verk.

    Skydd av den egendomen är dock en mänsklig rättighet, men då måste man först besitta egendomen.

    SvaraRadera
  17. När jag på 70-talet köpt en vinylskiva och betalade för upphovsrätten borde jag inte slippa att betala för upphovsrätten när jag senare köpte samma musik fast på CD?
    Upphovsrättsinnehavaren har redan fått betalt av mig en gång, varför skall jag behöva betala för den igen?
    Skall copyrighten gälla i 70 år eller what ever borde min betalning gälla lika länge.

    SvaraRadera
  18. Låt oss vara på det klara med en sak. Det finns inga av naturen givna rättigheter. En rättighet är i sin mest avskalade form ett koncept med vilket någon med våld eller med hot om våld tvingar en annan att göra eller avstå från att göra.

    Rättigheter bygger alltså enbart på människors vilja att tillgripa våld för att upprätthålla ett visst förhållande. Det finns inget naturligt med den saken.

    Således gäller också att våldsanvändningen i någon mening måste vara försvarlig. Den som går för långt kan räkna med att få en motreaktion. Reglerna för när man tillgriper våld måste vara förenliga med folks rättsuppfsttning.

    Det är i det sammanhanget man ska sätta in FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. Dessa är en llista över förhållanden mellan människor som man de flesta kan ställa upp på att försvara med våld. Om någon försöker döda någon, må han stoppas med våld. Osv...

    Upphovsrätten är en sådan rättighet samtidigt som allmänhetens rätt att ta del av konstnärliga verk också nämns i samma andetag.

    Och det finns viss logik i det. Att skapa konstnärliga verk är inte snutet ur näsan. Det krävs viss möda och energi, och man får förmoda att den som gjort jobbet kan tycka det är orättvist om andra kan göra vinst på ens arbete om man inte själv kan det. En sådan ordning skulle skapa konflikter - vilket är vad man vill undvika.

    Så en rättighet är bra om den gynnar tillräckligt många. Och inte bra om den gynnar ett fåtal. Det gäller även upphovsrätten.

    SvaraRadera
  19. Jag tycker inte att det är mer självklart att du ska kunna äga mark än så att säga äga rättigheterna till en text. Markägande kan definitivt problematiseras det också. Att man över huvud taget kan äga mark är en form av institutionaliserat kontrakt. Likadant betraktar jag upphovsrätten.

    "I så fall undrar jag var jag kan hämta min feta check för åtta års bloggande" är en halmgubbe lika stor som Gävlebocken. Ingen har rätt att få betalt för vad de skriver. Antingen för att de, som i det här fallet, så att säga ger bort det gratis eller för att ingen läser. Vad vi som gillar upphovsrätt påpekar är att om någon vill ta betalt för sin text och du inte vill betala finns det en väldigt enkel lösning: du går antingen och läser någon av de miljontals fria texter som finns, eller betalar för något annat.

    Därmed inte sagt att sjuttio år efter upphovsmannens död, en internetkontrollstat som rullas ut på storbolagens begäran, absurda skadestånd och rentav fängelse o.s.v. är rimligt. Det är det inte, uppphovsrättsbrott är ett jävla skitbrott och borde inte prioriteras mer än folk som snattar böcker eller stjäl cyklar.

    SvaraRadera
  20. (Om det kommer in flera kopior av den här kommentaren så var snäll och radera dubbletterna. Jag får ingen återkoppling på om kommentaren är mottagen eller inte.)

    Eftersom du pratar om "intellektuell egendom" så tycker jag att det här citatet är relevant:

    «In general, if somebody uses the term "intellectual property", either he's confused or he's trying to confuse you.» – Richard Stallman

    Citatets sammanhang var en utläggning om hur lobbyister använder "intellectual property" som en samlingsbeteckning för upphovsrätt, inspelningsrättigheter, patent, varumärken, databasrättigheter med mera, och får det att låta som om alla dessa olika rättigheter i grund och botten är samma sak, trots att det i själva verket är separata lagar som har olika syften och fungerar på vitt skilda sätt. Stallmans poäng var att om man ska kunna föra en konstruktiv debatt så måste man behandla upphovsrätt för sig, patent för sig och så vidare, och akta sig för att blanda ihop begreppen.

    Jag vill för min del hävda att man även bör skilja mellan upphovsrätt och kopieringsmonopol. Med "upphovsrätt" menar jag då upphovsmannens rätt att bli erkänd som upphovsman till verket, samt eventuella rättigheter att förbjuda att ett verk används på ett sätt som upphovsmannen uppfattar som kränkande, eller liknande. Kopieringsmonopol, å andra sidan, innebär ensamrätt att framställa och/eller sprida kopior av ett verk. Upphovsrätt kan existera utan att något kopieringsmonopol behöver existera, och tvärtom. Om upphovsrätten gäller för evigt eller på livstid så hindrar det inte att ett kopieringsmonopol begränsas till fem år, eller någon annan begränsad tid.

    Vad gäller rätten att lyckas så är väl det en helt annan fråga? Det finns ingen lagstadgad eller gudagiven rätt att lyckas tjäna pengar på materiell egendom, så även om något sådant som "immateriell egendom" skulle existera så behöver det inte innebära att någon har någon rätt att lyckas tjäna pengar på den.

    SvaraRadera
  21. Efter att ha ögnat igenom kommentarerna ovan vill jag närmast ansluta mig till Anders S Lindbäcks och Fredrikas synpunkter. Följande är min egen beskrivning:

    Vi har att göra med två väsentligen olika slags "rättigheter", nämligen personliga kontra ekonomiska dito. Den väsentliga skillnaden mellan dem är att ekonomiska rättigheter kan överlåtas, medan personliga rättigheter inte kan det. Ibland markerar man skillnaden genom att använda andra ord, till exempel rätt eller ensamrätt.

    En ensamrätt är i praktiken alltid ekonomisk, men alla ekonomiska rättigheter är inte ensamrätter (till exempel rätten att utskänka alkohol; den kan länsstyrelsen dela ut hur många som helst av till olika näringsidkare). Till de personliga rättigheterna hör de medborgerliga och mänskliga rättigheterna, till exempel rösträtten, rätten till liv, frihet, privatliv, och faktiskt även rätten att inneha egendom (ofta kallad egendomsrätt). Ingen av de här nämnda personliga rättigheterna är ensamrätter, utan det är sådana man har gemensamt med alla människor i ett samhälle eller på jorden (med eller utan vissa inskränkningar).

    Den allmänna egendomsrätten är dock inte detsamma som rätten till viss egendom, till exempel en cykel. Den senare rätten är helt klart ekonomisk; du kan överlåta den frivilligt eller kronofogden kan ta den för att täcka dina obetalda skulder. Kronofogden kan däremot inte förbjuda dig att äga en cykel.

    Anders S Lindbäck nämner hyresrätten; den är också en ekonomisk rättighet, måhända tidsbegränsad. Bostadsrätten är en annan.

    Jag delar inte uppfattningen att personliga rättigheter är eviga (eller åtminstone gäller för innehavarens livstid); rösträtt får man exempelvis inte förrän vid uppnådd rösträttsålder, och över en viss ålder förlorar man rätten till barnbidrag eller valbarheten till vissa ämbeten. Därför utesluter inte upphovsrättens begränsade giltighetstid att den samtidigt kan vara en personlig rättighet.

    Upphovsrätten, ja. Den är alltså en hybrid mellan en personlig och en ekonomisk rättighet (eller egentligen flera av vardera slaget). Jag är inte övertygad om att denna filosofiska kategorisering exakt motsvarar lagens uppdelning mellan ideell och ekonomisk rätt, men i huvudsak kan vi säga att så är fallet.

    Som Fredrika skriver, så är verket skilt från rätten till samma verk. Båda är abstrakta företeelser (ingetdera är ett fysiskt föremål), men bara den ekonomiska rätten kan överlåtas till någon annan. Argumentet att man inte kan "äga" någonting immateriellt saknar alltså betydelse; kan man överlåta det så kan man i praktiken också äga det.

    De personliga och de ekonomiska rättigheterna spelar inte på samma plan; den ena sortens rättighet kan inte bytas mot den andra. De enda gånger ekonomiska rättigheter går före personliga dito är när lagen uttryckligen säger det, till exempel i förhållandet mellan upphovsrätt och yttrandefrihet.

    SvaraRadera
  22. Jag menar för övrigt att Steelneck tolkar 2 § första stycket upphovsrättslagen felaktigt. Ja, det står "uteslutande rätt att förfoga över verket genom att framställa exemplar av det och genom att göra det tillgängligt för allmänheten". Det är bara en uppräkning av de två principiellt olika förfaranden som båda omfattas av upphovsrätt; det är inte två kriterier som båda måste vara uppfyllda för att intrång i upphovsrätt skall föreligga. Att byta ut ordet "och" mot "eller" innebär ingen saklig förändring, men möjligen skulle det vara en smula okonventionellt om man ser till det juridiska språkbruket.

    I samma paragrafs andra stycke beskrivs vad exemplarframställning är, medan tillgängliggörande för allmänheten definieras i tredje och fjärde styckena.

    Det finns flera exempel i lagtexten på hur upphovsrätten reglerar båda slagen av nyttjande oberoende av varandra. I 12 § regleras framställning av exemplar för privat bruk, trots att det inte är tal om att göra dem tillgängliga för allmänheten. I 19 § regleras spridningen av redan framställda exemplar, och i 21 § regleras framförandet av verk vare sig något exemplar har framställts eller ej.

    Det finns undantag från ensamrätten när exempelvis ingen spridning sker till allmänheten, men dessa är uttryckligt stadgade i lagtexten och följer inte av ordvalet "och" i 2 §.

    SvaraRadera
  23. Man måste först se varför det finns en äganderätt till materiella ting, eller varför det är något som *alla andra*, dvs samhället har anledning att bry sig om.

    Saker slits och går sönder om de inte vårdas. Äganderätt till saker finns för att någon skall bry sig och vårda dem, till nytta för alla, mot löfte att andra skall ställa upp för att den som äger skall få behålla och lämna vidare till sina efterkommande.

    Immaterialla "ting" slits inte. De kan inte gå sönder.

    Då finns det helt enkelt ingen anledning för "de andra", dvs samhället att ställa upp och bry sig om äganderätt till immateriella "ting". De finns ju kvar i alla fall.

    SvaraRadera
  24. Tror du verkligen rationella argument biter på dessa människor? De gräver ju skyttegravar för tusan. De är intellektuella mullvadar.

    SvaraRadera
  25. Förresten så kan vi ta och skita i de mänskliga rättigheterna. De tycks bara ställa till med besvär...

    SvD: Danmark har hemliga domstolar

    SvaraRadera
  26. Stephen Kinsella är bäst på den här biten.

    http://www.youtube.com/watch?v=GZgLJkj6m0A

    Svaret är nej. Det finns även en textversion på mises.org.

    SvaraRadera
  27. @Fredrika: Ja, UDHR säger att skaparen har rätt till ett skydd gällande de idéella och materiella intressen som härrör från konstnärliga verk till vilka denne är upphovsman. Någonstans tror jag att du glömmer bort att upphovsrätten är tudelad. I grunden kan inte upphovsrätten säljas eller överlåtas till någon annan, den tillfaller skaparen som sedan kan överlåta den ekonomiska delen till någon annan genom avtal, det är denna "makt" som upphovsrätten ger skaparen, men skaparen har ingen makt över den idéella rätten eftersom allt annat skulle vara en lögn. Skaparen är skaparen, köparen av en ekonomisk rätt blir aldrig skapare genom sitt köp. Nåja, den idéella biten är tämligen okontroversiell och det är knappast någon som har invändningar om det.

    Du väljer att använda ordet privillegium. Det kan jag hålla med om, men bara då gällande den ekonomiska biten. Lagstiftaren har mer eller mindre satt innehavaren av de ekonomiska rättigheterna, den ensamrätt som skaparen kan avtala bort, på pidestal. Gränsen för någon samhällnytta är passerad för länge sedan genom kombinationen av teknikutveckling och lagstiftning som går åt varsitt håll.

    Jag tror att en stor del i att "industrin" lyckats hjärntvätta folk till att prata stöld och jämföra med t ex. gräsklippare har sin grund i själva verksbegreppet, folk har svårt att definiera "verk" och måste falla tillbaks på bekanta kognitiv för att abstraktionen skall fungera, för dem, rent mentalt. När man då påpekar det felaktiga, så skickar man bara in dem i en kognitiv dissonans som de inte löser och de beter sig då som närmast religiösa som inte kan utmana sina kognitiv eftersom den religiöse då riskerar förlora sin tro. Det blir för jobbigt helt enkelt. Argument hjälper inte, lika lite som de påverkar en religiös som i svåra fall måste genomgå regrätt "avprogrammering" för att komma ur sina cirklar.

    @Jonas V: Det du betalar för är exemplaren, inte verket. Lyssnar du på en skiva hos en kompis, så får du verket till livs, men vill du äga ett exemplar så får du betala för det. Upphovsrätten reglerar exemplarframställningen, eller publika framföranden (inte privata).

    @Anders Andersson: Applåder, bra som vanligt.

    -steelneck

    SvaraRadera
  28. Jag menar för övrigt att Steelneck tolkar 2 § första stycket upphovsrättslagen felaktigt. Ja, det står "uteslutande rätt att förfoga över verket genom att framställa exemplar av det och genom att göra det tillgängligt för allmänheten". Det är bara en uppräkning av de två principiellt olika förfaranden som båda omfattas av upphovsrätt; det är inte två kriterier som båda måste vara uppfyllda för att intrång i upphovsrätt skall föreligga. Att byta ut ordet "och" mot "eller" innebär ingen saklig förändring, men möjligen skulle det vara en smula okonventionellt om man ser till det juridiska språkbruket.

    I samma paragrafs andra stycke beskrivs vad exemplarframställning är, medan tillgängliggörande för allmänheten definieras i tredje och fjärde styckena.

    Det finns flera exempel i lagtexten på hur upphovsrätten reglerar båda slagen av nyttjande oberoende av varandra. I 12 § regleras framställning av exemplar för privat bruk, trots att det inte är tal om att göra dem tillgängliga för allmänheten. I 19 § regleras spridningen av redan framställda exemplar, och i 21 § regleras framförandet av verk vare sig något exemplar har framställts eller ej.

    Det finns undantag från ensamrätten när exempelvis ingen spridning sker till allmänheten, men dessa är uttryckligt stadgade i lagtexten och följer inte av ordvalet "och" i 2 §.

    SvaraRadera
  29. Ett argument för att det är något lurt med den icke fysiska egendomen är att den värderas från noll kronor till astronomiska summor, beroende på vem som räknar.
    I en TED-föreläsning visar Rob Reid hur låt-innehållet i en iPod motsvarar 75 000 jobb.
    http://www.ted.com/talks/lang/en/rob_reid_the_8_billion_ipod.html

    SvaraRadera
  30. @-steelneck 09 april, 2012 02:19

    > "Ja, UDHR säger att skaparen har rätt till ett skydd gällande de idéella och materiella intressen som härrör från konstnärliga verk till vilka denne är upphovsman."

    Ja, skyddet av upphovsrätten, är en mänsklig rättighet, skyddet, inget annat, men upphovsrätten i sig är inte en mänsklig rättighet, vilket var vad du ursprungligen påstod. Det är två helt olika påståenden som betyder två helt olika saker.

    Att man har rätt till skydd av eventuell upphovsrätt betyder inte att man har en rätt till någon upphovsrätt från första början. Det är en signifikant skillnad.

    SvaraRadera
  31. Hax skriver: Men kan man äga icke-fysiska, intellektuella skapelser? Och var går i så fall gränsen?

    ------------------------------------

    Frågan är enligt mig felaktigt ställd, vi människor bestämmer i ett samhälle vad som går att äga, men frågan är vad får det för konsekvenser. Mitt svar är att den bevakande demokratin försvagas. Ett fritt Internet är den bästa plattformen för människor individuellt och via organisationer att bevaka makten och förmedla information med varandra. Statsvetare John Keane talar mer om det på Axess TV. se länk här: http://www.axess.se/tv/player.aspx?id=2544

    Politiska förändringar uppstår utanför den politiska makten, Piratpartiets syfte är att bejaka den plattform som bäst stärker den bevakande demokratin att kunna verka och Internet är den största plattformen för detta. Givetvis blir inte världen bra av sig självt via Internet, men det har funnits människor i alla tider som vill utveckla samhället till ett mer fritt samhälle och där är internet ett väldigt bra verktyg och upphovsrätten förstör Internets möjligheter att upprätthålla och utveckla den bevakande demokratin som John Keane talar om.

    SvaraRadera
  32. Frågan ni ställer är densamma som man ställde under kulturevolutionen och receptet som då fastslogs som sanning då var att all kultur ägdes av folket samt att alla kunde spela flöjt och att alla var konstnärer.

    Min åsikt är att om deras är ert så är ert mitt.

    PÅ så sätt blir kommunismen konsekvent tillämpad.

    SvaraRadera
  33. Hax du snöar in på det här med äganderätt hela tiden, det är ingen som bryr sig om det. Även fysisk äganderätt går att ifrågasätta i så fall. Varför ska en person idag äga ett slott bara för att hans farfars far ägde det. På vilket sätt har han förtjänat slottet? Allt handlar om vad lagar leder till för konsekvenser, politik måste vara saklig och praktisk i sin förklaring annars blir det bara en massa filosofiskt trams som du just gjort dig skyldig till.

    SvaraRadera
  34. Johan tjäder skriver: Rättigheter bygger alltså enbart på människors vilja att tillgripa våld för att upprätthålla ett visst förhållande. Det finns inget naturligt med den saken.

    Är våld onaturligt? Samt kan man inte upprätthålla förhållanden utan våld, exempelvis genom en fördjupad förståelse av fördelarna med en viss ordning, eller är vi en skock får hela bunten och i så fall vem håller ordning på fåren om ingen har någon förståelse för varför vi hotar varandra med våld?

    SvaraRadera
  35. Om jag skapar en ny låt, men låter mig influeras av andra låtar jag lyssnat på, hur stor del av skapandet kan man då tillskriva mig och hur stor del de jag låtit mig inspireras av? Jag har svårt att se att de som skapar något nytt gör det som ensamma isolerade genier, utan snarare är det i ett historiskt sammanhang som allting skapas. Och vem har rätt till det historiska sammanhanget? Nästan ingenting som någon kommer på är annat en ett sammanblandade av idéer och trender i tiden, med kanske en egen liten final touch, som är i högsta grad tidsbegränsad i sin genialitet. Det är denna starkt tidsbegränsade rättigheten (som är betydligt kortare än 70 år) som det borde handla om.

    SvaraRadera
  36. Jag tycker att intelektuell egendom existerar, och låt mig då ta några exempel:
    1. Böcker är traditionellt i pappersform, som visserligen går att kopiera i en kopiator, men det blir inte en likadan kopia (massa lösa papper istället för en bok). Idag distribueras böcker även som ljudböcker och e-böcker/pdf.
    2. Fotografier kom förr som exponerad film, som blev diabilder eller negativ etc. Idag är fotografier främst digitala och kan därmed kopieras till likadana kopior. Visst från ett negativ kan man få fram många identiska fotografier, men du kan inte skapa ett fotografi från ett annat…
    I dessa exempel tycker jag det är konstigt att den "digitala revolutionen" skulle göra detta till var mans egenodom att sprida hur som helst, bara för att man själv kan producera en exakt kopia.
    Men självklart, idéeroch liknande ska enligt mig inte ha samma upphovsrätt.
    Nu spekulerar jag här, men för mig är inte upphovsrätt och patent samma sak (vilket jag kanske har fel i) men för mig innebär det att idéer som är "tillräckligt orginella/nyskapande" KAN bedömmas patent-värdiga och därmed tillskrivas ett visst skydd, men det är ju ingen garanterad rätt, så att säga

    SvaraRadera
  37. HAX, varför ställer du ens denna fråga till alla dessa intelligenta rättspositivister?

    SvaraRadera
  38. @micke

    "Min åsikt är att om deras är ert så är ert mitt."

    I det fallet att det gäller information som man själv tillåtit komma till det offentliga rummet så bifaller jag helt och hållet din summering.

    Oavsett om det rör att jag har sjungit en slängig låt, spelat ett alster högt, eller lyckats få en låt på radio.

    Eller, för den delen, om jag har låtit undslippa mig information jag i efterhand kommit på jag helst vill att folk skall glömma. Den kontrollen är mig inte given retroaktivt.

    Däremot bör och skall varje människa få bibehålla kontrollen över den information de själva väljer hålla hemlig. i det fallet måste någon form av intrång ske först innan informationen kan ses publik.

    SvaraRadera
  39. Ja jag delar alltså inte er åsikt att ni äger Benny Anderssons musik.

    Förutsättnigen för att jag ska dela den uppfattningen är att ni ger mig en andel av era egna inkomster.

    Då ska jag fundera på det.

    SvaraRadera
  40. @ Micke

    "Ja jag delar alltså inte er åsikt att ni äger Benny Anderssons musik."

    Ingen äger "Benny Anderssons musik", inte ens Benny Andersson.

    SvaraRadera
  41. Fredrika: Ja, såtillvida har du helt rätt, UDHR säger att upphovsmän har rätt till ett skydd av det som upphovsrätten stipulerar. Så brukar det se ut när det gäller lagar, att staten backar upp dem som har lagen på sin sida. Det var det jag menade med "legitima intressen" och att dessa i sig beinner sig i utförsbacke visavi andra rättigheter, på ett sätt som i sig strider mot UDHR. Det är inte okej att upphovsrätt tillåts inskränka andra grundläggande fri och rättigheter, som rätten till privat kommunikation.

    -steelneck

    SvaraRadera
  42. @micke

    "Ja jag delar alltså inte er åsikt att ni äger Benny Anderssons musik.

    Förutsättnigen för att jag ska dela den uppfattningen är att ni ger mig en andel av era egna inkomster.

    Då ska jag fundera på det."


    Uttalandet saknar helt relevans. Att kopiera ett templat innebär inte att någon har förlorat någonting.

    Men jag kan tala om för dig hur du tar del av våran inkomst - du sätter dig ned och gör samma jobb vi gör och ser om någon betalar dig för det. Det är den närmaste jämförelsen.

    Just Benny anderssons musik är ett sällsynt dåligt valt exempel för min del. Hittills har jag betalat för en och samma låt av honom kanske tre gånger i olika format. Men jag kallas för en tjuv om jag laddar ned en kopia snarare än rippar den jag har på kassett eller CD?

    Grattis micke. Nu låter du som en renädlad rovkapitalist.

    SvaraRadera
  43. Man kan sälja ett musikaliskt framträdande, en konsert, genom att rummet där det framförs är stängt - ska du komma in och se och lyssna måste du betala. Artisten och hans representanter har hyrt rummet. Tillträde säljes.

    Samma sak gäller skivor. Musik har spelats in på ett medium, och säljes därefter. Musiken kan därefter avlyssnas i hemmet medelst en speciell elektronisk utrustning. En produkt säljes.

    Problemen uppstår när musik och filmer digitaliseras, förvandlas till ettor och nollor. Detta kan kopieras i det oändliga utan att tappa i kvalitet.

    Det finns inte längre en produkt att sälja. Skivor och CD-skivor kanske ska ses som en parantes i musikbranschen. Innan skivan fick artisterna betalt för att komponera eller spela för en betalande publik.

    Jag kan iof tänka mig att folk kan tänkas betala för musikfiler online, men det måste vara enkelt, snabbt och billigt. Någon krona för en låt, en tia för en film. Många bäckar små blir till en stor flod.

    Precis som Googles sponsrade länkar, varje klick bidrar men en krona eller några ören till Google, och många klick blir det.

    Om film- och musikbolagen lade upp en snabb och enkel tjänst och sålde för småsummor, typ mikrobetalningar, skulle de tjäna enorma belopp. Märkligt att de inte förstår det. Hela världen är ju numera marknaden, varenda uppkopplad människa.

    SvaraRadera
  44. "Grattis micke. Nu låter du som en renodlad rovkapitalist."

    Hehe, vilket klavertramp. Det blir lätt så när tanken inte formats klart innan den når tangentbordet och man trycker på "Publicera din kommentar"-knappen.

    SvaraRadera
  45. Å andra sidan har jag svårt för begreppet rov i anslutning till ordet kapitalist. För alla som vet vad kapitalism och kapitalister gjort för mänskligheten borde man inte använda sig av det nedsättande ordet.

    SvaraRadera

Håll en hyfsad ton. Kommentarer bör vara intressanta, fyndiga eller på annat sätt tillföra något - för att slippa igenom nålsögat.