Henrik-Alexandersson.se

Uppehåll på grund av snuva

2012-01-30T16:48:00.000+01:00

Nej! Nu är det dags att leta efter en taxi och åka hem och bädda ner sig. (Bussarna och det mesta annat strejkar i Belgien i dag.)

Återkommer när jag sovit bort förkylningen, om en dag eller så. Inget är så ynkligt som en förkyld karl... ;-)

ACTA-avtalet i detalj

2012-01-29T16:28:00.020+01:00

För att kritiken mot ACTA-avtalet skall bli slagkraftig räcker det inte med sound-bites och hörsägen. Därför tänker jag nu lista några av de detaljer jag tycker är värst – med referenser till källan.

Jag skall försöka fatta mig så kort som möjligt. Men detta kan ändå bli en rätt lång text. Om du håller ut till slutet – då kan jag lova att bjuda på en riktigt god karamell, när vi når dit.

i) ACTA-avtalets andra kapitels andra sektion heter "Civil Enforcement". Det handlar i stort sett om att alla avtalets parter måste ha lagar liknande den hårt kritiserade, integritetskränkande och rättsosäkra svenska IPRED-lagen. Även om denna lag tyvärr redan finns i Sverige – så innebär ACTA-avtalet att vi inte kan avskaffa den. IPRED-lagen går att skärpa på en kafferast, men inte att avskaffa. Så länge ACTA-avtalet gäller har IPRED-lagen starkare skydd än våra grundlagar.

Avtalstexten är utformad på ett sådant sätt – till exempel vad gäller insamling av information kring upphovsrättsbrott – att det är mycket troligt att den svenska IPRED-lagen måste skärpas. Vilket i sin tur kommer att leda till ökad övervakning.

ii) Andra kapitlets sektion tre handlar om "Border Measures" – det vill säga tullens uppgifter och befogenheter. Detta avsnitt innehåller mycket som är problematiskt, till exempel vad gäller (lagliga) generiska läkemedel. Du kan läsa mer om detta om du följer denna länk.

Jag tänker dock skjuta in mig på en annan sak. Via läckor vet vi att man under förhandlingarna om ACTA har diskuterat att kontrollera resenärers bagage, datorer, MP3-spelare m.m. i jakten på upphovsrättsskyddat material. Detta väckte, när uppgiften läckte ut, stor uppmärksamhet och idén fick mycket kritik.

Den slutliga texten säger att ett land "may exclude" sådana åtgärder mot enskilda resenärer. Man får alltså låta bli att rota i folks bagage och datafiler, om man verkligen inte vill. Men är inte detta en skrivning som utgår från att sådana kontroller skall vara normaltillståndet?

iii) Sektion 2:4 heter "Criminal Enforcement" och är, i allt väsentligt IPRED2 – det vill säga den utvidgning av IPRED-lagen som EU-Kommissionen inte har vågat lägga fram på egen hand. (Vi vet att den finns i kommissionens skrivbordslådor. Det som redan fanns på bordet drog kommissionen tillbaka ungefär samtidigt som ACTA-förhandlingarna tog fart.)

En ~~nyhet~~ intressant sak här är att polisen skall jaga fildelare utan att någon upphovsrättsinnehavare behöver ha anmält att något upphovsrättsbrott har skett. Fängelse och böter skall vara föreskrivet i straffskalan. Detta är en markant skärpning i många av de länder som är tänkta att omfattas av ACTA. [Edits understrukna.]

Förutom att detta är tveksamt i sig – så är det fullständigt hårresande att ett internationellt handelsavtal som ACTA – framförhandlat av byråkrater, i hemlighet, med upphovsrättslobbyn vid bordet – skall reglera vår straffrätt och våra straffsatser. Så får det helt enkelt inte gå till i en demokrati.

iv) I andra kapitlets fjärde sektion lyfter man även fram vad som skall vara att betrakta som till exempel illegal fildelning. Man talar här om "kommersiell skala", vilket är ett oerhört diffust begrepp. Rimligen borde man istället fokusera på något mer konkret, till exempel på "kommersiellt uppsåt".

Så här: Om du fildelar en låt med fyra vänner – då har du ingen aning om vilken den totala, samlade spridningen kommer att bli. Bortom ditt inflytande kan den flytande gränsen för kommersiell skala lätt passerats, utan att det var din avsikt. Här riskerar alltså privatpersoner att råka illa ut, utan att ens vara medvetna om risken. Kommersiellt syfte eller uppsåt är i vart fall något som rör källan för spridningen och som är möjligt att bedöma i en domstol.

Just denna formulering är en ständig källa till konflikter i EU, inte bara vad gäller ACTA.

v) Sektion fem av ACTA-avtalet fokuserar på "digital miljö". Här finns massor av konstiga, tveksamma och problematiska formuleringar. Jag tänker fokusera på några få saker.

Det skall vara helt olagligt att gå runt kopieringsskydd och att tillhandahålla utrustning som gör detta möjligt. Vilket är något som irriterar mig. Jag är så förbannat trött på till exempel e-böcker som bara kan läsas med Adobes (kassa) e-bokläsare på min dator och inte på mina andra digitala enheter. Och på musik som inte kan kopieras över till mina olika musikspelande prylar. Jag betraktar helt enkelt sådana filer som defekta. Och nu skall det alltså bli olagligt att fixa så att sådana filer blir användbara.

Det skall till och med bli olagligt att ändra viss annan information inne i filer som man har köpt för eget bruk.

vi) Vi nöjer oss med att göra ett godtyckligt nedslag i kapitel tre: Man understryker att förfalskade varor och utrustning som har använts för varuförfalskning eller fildelning skall förstöras på ett miljövänligt sätt. Oh. Tack för omtanken.

vii) I kapitel fem introduceras vi för ACTA-Kommittén. Det vill säga den grupp som skall bestämma över ACTA. Här finns regler som inte ens skulle vara acceptabla i en bostadsrättsförening eller en klubb för frimärkssamlare.

ACTA-Kommittén tillåts utveckla och göra tillägg i ACTA-avtalet, på eget mandat. (Dock nämner man inte med ett ord vilka förändringar det kan bli tal om – så det kan, på fullt allvar, handla om vad som helst.)

Men inte nog med det. "The Committee may amend the rules and procedures."

Men för i helvete! Man förväntar sig alltså att medlemsstaternas parlament och Europaparlamentet skall anta ett synnerligen tveksamt handelsavtal med lagstiftande konsekvenser – och så skall ACTA-Kommittén i efterhand kunna ändra på vad som helst, ändra på hela regelverket, om den känner för det. Utan någon störande demokratisk process.

Så kan man för fan inte göra!

vii) Låt mig så avsluta med den utlovade karamellen. Vi hoppar tillbaka till ACTA-avtalet förord – dess "preamble". Här finner vi följande svävande formulering...

"Desiring to promote cooperation between service providers and rights holders to address relevant infringements in the digital environment;"

Denna mening är en av förklaringarna till att EU-Kommissionen (och andra) för djur och djävlar inte vill lämna ut någon som helst dokumentation från de förhandlingar som ledde fram till ACTA-avtalet. Men via läckor vet vi hur det ligger till.

I en tidigare variant av ACTA-avtalet fanns det som kallas "three strikes" – enkelt uttryck avstängning av fildelare och andra från internet. När den informationen läckte ut ledde det till upprörda protester. Så man plockade bort formuleringen. Samtidigt plockade man in den ovan återgivna texten i förordet. Det vore fel att inte bli misstänksam.

Denna text är i praktiken en uppmaning om att göra internetoperatörerna till nöjesindustrins nätpoliser.

Vilket, för övrigt, är något som en del länder gärna skulle vilja se i sin lagstiftning. Med ACTA får de en förevändning att ta just det steget.

Om detta sker, då undergrävs den gällande lagstiftning som säger att nätoperatörerna inte är ansvariga för den trafik som deras användare sänder i deras kablar. (På samma sätt som Posten inte är ansvarig för olagligheter som skrivs och sänds i vanliga kuvert i postgången.) Man kringgår alltså en bra lag med ett skumt handelsavtal, ACTA.

Om nätoperatörerna tvingas bli nätpoliser, då kan det bli fråga om att stänga av användare, att blockera siter, att censurera websidor och till och med att stoppa länkar till film, musik, tv-inslag, webfilmer, tidningartiklar och icke önskvärd information så fort nöjes- och medieindustrin knäpper med fingrarna. Detta utan rättslig prövning – och därmed också utan någon formell möjlighet att överklaga.

Det är helt oacceptabelt. Och det kommer naturligtvis att leda till nya, stenhårda användarvillkor för alla oss som till exempel bloggar, twittrar, facebookar, lägger upp Youtube-filmer och sänder e-post. Vi kommer dessutom att bli tvungna att ålägga oss en rätt omfattande självcensur, om vi vill vara kvar på nätet.

Och även om vi helt bortser från denna omdiskuterade punkt – så är ACTA-avtalet helt förkastligt av så många andra skäl, som du ser ovan.

Vi piratpartister som jobbar i Europaparlamentet gör allt vi kan för att stoppa ACTA-avtalet.

Vi vill också att ACTA-avtalet sänds till EU-domstolen (ECJ) för ett utlåtande om huruvida det över huvud taget är lagligt och förenligt med EU:s fördrag eller ej. Och det bör naturligtvis ske innan parlamentet röstar om ACTA. Inte ens detta vill batong- och betongpartierna gå med på.

Här kan du skriva på den pågående namninsamlingen mot ACTA. (Nästan 900.000 personer har redan skrivit under, på en dryg vecka.)

Några resurser: ActOnActa | ACTA-bloggen | EDRi | FFII | 10 Reasons to Oppose ACTA | The Only Thing You Need To Know About ACTA | MP: Huvudsakliga skäl att förkasta ACTA-avtalet (PDF) | Vilka har påverkat ACTA-avtalet? | ACTA och den europeiska konventionen om mänskliga rättigheter | The ACTA Fight Returns: What Is at Stake and What You Can Do | ACTA-poster hos Pirate MEP Christian Engström | ACTA-poster på denna blogg

Nu får det ta mig fan vara nog!

2012-01-27T23:47:00.000+01:00

Nybloggat på Nyheter24:

Reclaim your life!

Om demokratin och friheten. Om plan b. Om livet, universum och allting. Klicka! Läs!

ACTA: Högtryck på piratkontoret

2012-01-27T17:43:00.002+01:00

Det kommer nu en strid ström av mail till Europaparlemtets ledamöter om ACTA. Utmärkt!

(Fast det är viktigare att ni sänder till andra ledamöter än till piraterna Engström och Andersdotter. ;-)

Mailen rör om och stressar upp ACTA-förespråkarna. Det känns i luften att de börjar bli oroliga.

Jag har just sänt iväg ett par hundra svar pa dagens inkommande mail. Under tiden har jag även suttit och funderat på hur vi skall gå vidare med det här.

Gissningsvis blir huvudomröstningen om ACTA i Europaparlamentet i juni (11-14/6). Det är rätt lång tid dit och det är många delstrider på vägen. Så det gäller att vara uthålliga. Samtidigt gäller det att ta tillvara det engagemang som finns just nu.

Här är några förslag:

Återkom gärna med mail till Europaparlamentets ledamöter lite då och då fram till omröstningen, så att det syns att motståndet är levande.
Skriv gärna även fysiska brev och vykort till ledamöterna. Sådana är svårare för dem att ignorera. (Adresser finns här.)
Alla mail är viktiga. Men en enkel rad med ett par personliga ord har ofta större genomslagskraft än kopierade massmail.

Den som vill lägga lite extra tid och kraft på detta kan hjälpa till att plantera denna tanke hos ledamöterna: Sänd ACTA-avtalet till EU-domstolen, ECJ. Det är helt rimligt att ECJ skall få pröva om ACTA är lagligt, enligt EU:s fördrag. Enligt vår uppfattning är så inte fallet. Det kan vara lättare att få vissa ledamöter att köpa en sådan process än att få dem att rösta nej. Och om ECJ:s beslut blir vad vi tror att det blir – då är det godnatt för ACTA i EU.

Tack för allt engagemang ni visar! Nu skall jag gå hem och plöja mig igenom ett par nya luntor om ACTA – för att kunna återkomma med ännu vassare argument här på bloggen.

ACTA-processen i sönderfall

2012-01-27T11:54:00.001+01:00

Om någon missat det: Socialdemokraten Kader Arif har lämnat posten som rapportör om ACTA i Europaparlamentets utskott för internationell handel (som är det utskott som har huvudansvar för denna fråga).

Han gör det i protest mot fulspel och bristande transparens.

Läs mer:
Falkvinge: EU ACTA Chief Resigns In Disgust Over Disrespect at Citizens
La Quadrature: ACTA rapporteur denounces ACTA masquerade
ACTA-bloggen: EU-Parlamentariker hoppar av beredningen av ACTA i protest
Beelzebjörn: Om ACTA, och om en sällsynt politikers avgång
Engström: ACTA: Nu har det blivit åka av

(S) och euron: Det gick snabbt...

2012-01-26T22:25:00.003+01:00

Det tog bara timmar för (s) att svänga i fråga om Sveriges anslutning till euro-pakten – efter det senaste partiledarbytet.

Det normala i en demokrati är att man har olika kandidater – som förklarar vad de vill göra och vilken politik de vill föra. Sedan får medlemmarna / folket välja.

I detta fall fick ingen veta. Valet skedde bakom stängda dörrar. Och i ett slag har man kringgått hela andan i resultatet av folkomröstningen om euron: Att Sverige skall hålla sig utanför den där soppan.

Är det någon som tror något annat än detta är ett sätt för våra politiska ledare att föra in Sverige i euro-samarbetet bakvägen?

Med detta närmar sig Sverige även EU:s nya maktstruktur där inflytande flyttas från människor till politiker, från medlemsstater till Bryssel och från folkvalda till anonyma byråkrater.

Detta är en mycket större och mycket mer dramatisk nyhet än vem som är partiledare för sossarna den här månaden.

Välkommen till den post-representativa demokratin.

SVT | SR | SvD | DN | Expressen | Aftonbladet | Nyheter24 | Europaportalen

ACTA: Uppdatering - ännu är inget avgjort

2012-01-26T15:25:00.007+01:00

EU och EU:s medlemsstater har nu skrivit under ACTA-avtalet.

Detta skapar viss förvirring. Men det är mest en symbolhandling.

De verkliga besluten fattas när medlemsstaterna (som regel parlamenten) och Europaparlamentet skall ratificera avtalet. Det är där striden står. Det är då man slutligen säger ja eller nej.

Och huvudmatchen blir voteringen i Europaparlamentet.

(Detta är inte första gången man tar en rövare med en avledande manöver i känsliga frågor: EU och/eller medlemsstaterna skriver under något eller så fattar man något slags interimistiskt beslut. Sedan skriver tidningarna att nu är det klappat och klart. Och motståndarna luras då att tro att mer motstånd är meningslöst eller för sent. Vilket alltså är fel.)

Hjälp gärna till med att sprida denna information i dina internationella nätverk.

För övrigt kan noteras att Europaparlamentet i dag har hackats av Anonymous i protest mot ACTA.

Är sossarna fulla?

2012-01-26T10:47:00.004+01:00

Sossarna skall alltså välja en fackpamp till partiledare – IF Metalls ordförande Stefan Löfvén.

I hela landet hörs frågan: Stefan... vem?

Löfvén är tämligen okänd. Han sitter inte i riksdagen.

Och – han är ledare för ett av landets starkaste särintressen. När skall sossarna överväga att bli ett parti för alla människor? Tydligen aldrig.

Med en fackpamp som (s)-ledare tyder det mesta på att det inte kommer att bli någon förändring eller utveckling av partiet. Alls.

Men Göran Persson säger att han känner sig trygg. Och Stefans mamma, Iris Melander säger så här om sin sons framtid på det nya kobbet... "Svårt att säga. Han har nog huvud för det, men vi får se hur det går."

Milde himmel!

SR | SvD | Expressen | Aftonbladet | N24

ACTA: Det mullrar i Polen

2012-01-25T23:00:00.003+01:00

Under torsdagen fattar det polska parlamentet beslut om ACTA-avtalet. Redan under tisdagen protesterade människor – och under onsdagen växte sig demonstrationerna betydligt större på Warszawas gator.

Vissa uppgifter gör gällande att det ansvariga utskottet i det polska parlamentet nu håller på att få kalla fötter. Nu har Polen fått en motsvarighet till de svenska FRA-protesterna 2008.

Och Pirate MEP Christian Engström gör sitt bästa för att hälla mer bensin på brasan... ;-)

Om någon är på plats eller följer polsk media är ytterligare information välkommen i kommentarsfältet.

Huffington Post | The Raw Story | Euronews | TechDirt | NewsOK

Fotnot: EU och medlemsstaterna kommer enligt uppgift symboliskt att underteckna ACTA-avtalet denna vecka. Men det är i så fall en ren symbolhandling. För att avtalet skall träda i kraft krävs dels att det godkänns av medlemsstaternas parlament (se ovan) och dels att det godkänns av Europaparlamentet. Slaget har bara börjat.

Snabbkurs om ACTA

2012-01-25T19:23:00.000+01:00

Nybloggat på Nyheter24:

Nästa hot mot internet: ACTA

En snabbkurs i problemen med ACTA-avtalet, konfliktlinjerna och laguppställningen – inför vårens kommande batalj i Europaparlamentet.

EU presenterar nya regler för dataskydd

2012-01-25T12:25:00.006+01:00

Pressmeddelande från Piratpartiet:

Positiva nyheter i EU:s nya persondataskydd

EU-kommissionen presenterar idag onsdag sitt förslag till reviderat direktiv för persondataskydd, vilket i princip är EU’s motsvarighet till den svenska personuppgiftslagen.

-Det är en glad överraskning att EU-kommissionen tycks ha lyssnat på den opinion som är orolig över vår rätt till privatliv på nätet, säger Piratpartiets ledamot i Europaparlamentet Christian Engström.

-Förslaget innebär bland annat att företag som verkar på nätet måste ha användarnas uttryckliga tillstånd för att lagra deras personuppgifter. Sådana uppgifter skall också raderas, om användarna begär det. Detta är bra, eftersom mängden privat information som finns lagrad om oss i dag är närmast oöverskådlig, säger Christian Engström.

-Även om det handlar om information som människor frivilligt lämnar från sig, så måste reglerna bli tydligare så att man verkligen förstår att den information man lämnar till andra kan komma att lagras och användas i olika syften. Dagens förslag kan minska mängden uppgifter som människor lämnar ifrån sig av ren slentrian, säger Christian Engström.

- Det är också en fördel att reglerna för dataskydd blir gemensamma för hela EU. Det underlättar för företag som är verksamma över gränserna i Europa, och det gör att vi får större möjlighet att hävda den europeiska synen på dataskydd gentemot USA, som har en väldigt låg nivå på sin lagstiftning, säger Christian Engström.

-Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att staten är den största aktören när det gäller att samla in, lagra och använda information om medborgarna. Det handlar om allt från uppgifter om var vi bor till datalagringsdirektivets krav på lagring av data om våra telefonsamtal, SMS och e-postmeddelanden, säger Christian Engström.

-Nu skall vi detaljstudera det nya förslaget om dataskydd. I förslag från EU brukar djävulen alltid finnas i detaljerna. Så än kan man inte oreserverat hylla det nya förslaget. När det reviderade direktivet sedan läggs fram för Europaparlamentet kommer vi att lyssna noga på vad medborgare och aktivister har att säga om saken, avslutar Christian Engström.

Information:
EU-kommissionens presskonferens livesänds kl 12:30 i dag:
http://ec.europa.eu/avservices/ebs/schedule.cfm?page=1
För mer bakgrundsinformation, se bland andra New York Times:
http://www.nytimes.com/2012/01/24/technology/europe-weighs-a-tough-law-on-online-privacy-and-user-data.html?_r=1

Kontakt:
Christian Engström, EU-parlamentariker för Piratpartiet
Mobil 070-663 37 80
Kontor Bryssel +32 228 45368

Uppdatering: SvD/TT har en mycket intressant artikel som även visar vilka delar som plockats bort ur det nya förslaget.

Uppdatering 2: Europaportalen

Uppdatering 3: Pirate MEP Christian Engström i SR Ekot om att fortsatt vaksamhet är på sin plats.

"Som Greve Dracula som chef för blodbanken"

2012-01-24T15:08:00.000+01:00

Förre ordföranden för EU-Kommissionen Jacques Santer har fått ett centralt uppdrag i kampen mot euro-krisen – som "head the permanent bailout fund's leverage vehicle".

Santers kommission tvingades avgå på grund av korruption, fusk och ekonomiskt vanstyre.

The Daily Telegraph skriver att detta är "akin to putting Dracula in charge of the blood bank" enligt Martin Callanan MEP, ordförande för den Tory-dominerade ECR-gruppen i Europaparlamentet.

(Tipstack: Professor Pelotard)

Här är Margot...

2012-01-24T14:53:00.000+01:00

Margot Wallström ger visserligen ett mjukt nej till att bli (s)-ledare. Men det känns som om hon ändå bubblar. Här är en liten påminnelse – från hennes tid som EU-kommissionär – om vad som i så fall kan vara att vänta...

[Direktlänk]

I morgon onsdag: Frihetsfrontens talarkväll

2012-01-24T11:22:00.000+01:00

I morgon onsdag 25 januari håller Frihetsfronten talarkväll.

Talare är författaren och frilansskribenten Isobel Hadley-Kamptz, som kommer att tala om sin nya bok.

Tid: Onsdag 25 januari kl 19
Plats: Ferkens gränd 2, Gamla Stan, Stockholm

Ferkens gränd 2 ligger precis runt hörnet från Skeppsbron, ungefär mitt emellan slussen och slottet.

På Ferkens gränd kommer öl att finnas att köpa (endast kontanter). Efter taleriet går vi vidare till närbelägen pub.

Observera att datumet avviker från tidigare kalendarier.

Välkommen!

EU-Kommissionen: Var god stör ej!

2012-01-23T19:40:00.010+01:00

EU-kommissionär Cecilia Malmström twittrar irriterat om att Europaparlamentets ledamöter varje år ställer 12.000 formella frågor till Kommissionen.

Ett annat sätt att se på saken är att det är 1,3 frågor per ledamot och månad.

För övrigt skulle behovet av att ställa formella frågor kanske minska om Kommissionen inte vore så förbaskat hemlighetsfull, kryptisk och tvetungad.

(Tipstack: Professor Pelotard)

Megaupload: Vad händer egentligen i molnet?

2012-01-23T16:18:00.007+01:00

Jätterazzian mot fildelningssiten Megaupload reser viktiga frågor.

Om jag förstår rätt har Megaupload faktiskt varit angelägna om att plocka bort upphovsrättsskyddat material – när de har fått påstötningar om detta. Frågan blir då om det är så smart att ge sig på dem som ändå försöker sköta sig.

Men, över till de mer principiella frågorna...

För många mindre artister, band, filmare och författare är tjänster som Megaupload en viktig kanal för marknadsföring. Denna kanal stryps nu – på order av nöjesindustrins Big Business. Det känns... osnyggt.

Megaupload innehåller – som den molntjänst det är/var – oerhört mycket material som inte är upphovsrättsskyddat. Och mycket annat som lagts upp med upphovsmannens godkännande eller goda minne. Dessa filer är nu oåtkomliga och befinner sig, juridiskt sett, i limbo. Detta kan bli väldigt besvärligt för många privatpersoner, organisationer och företag.

På det hela taget känns det som om hela idén med molntjänster punkteras. Hur kan man veta att den amerikanska nöjesindustrin inte en dag kräver att Telias molntjänster eller Dropbox skall stängas ner? Vem vågar lita på molnet? Och vem har rätten till de filer vi lägger där?

Uppdatering: Hela moln-branschen ställs nu plötsligt på huvudet.

En liten film om ACTA

2012-01-23T12:39:00.003+01:00

[Direktlänk]

Offentlighetsprincipen prövas - efter valet

2012-01-23T10:08:00.000+01:00

Här har ni på hemmafronten något att bita i:

Dir. 2011:86 Integritet, effektivitet och öppenhet i en modern e-förvaltning

Det kan bli hur dåligt som helst – eller riktigt bra. Här skall man ha i minnet att EU har en mer styvmoderlig inställning till offentlighetsprincipen än Sverige. Och att Sverige ofta vill vara "bäst i klassen" vad gäller att anpassa sig till EU:s nycker, krav och önskemål.

Det är nu – innan det finns ett skarpt förslag – som det går att bilda opinion och att påverka i dessa frågor. När frågan kommer upp på riksdagens bord – efter valet 2014 – är det i princip för sent.

Ju tidigare man kommer in i en politisk process, ju större skillnad kan man göra med små medel.

Ta tag i detta. Gräv. Bli experter. Påverka. Var laddade för att knuffa in frågan i valrörelsen 2014.

Euro-krisen blir allt mer ett attitydproblem

2012-01-23T08:02:00.003+01:00

Klockan tickar. I EU pågår just nu intensiva förberedelser inför helgens toppmöte. Och som vanligt verkar ingen riktigt veta vad som skall göras åt euro-krisen.

Bortsett från att euro-projektet som sådant är idiotiskt – så börjar det bli Juholt-varning över det hela.

EU-ledarnas och EU-apparatens hela mindset är kris. Den mentala bilden är elände. Och våra politiska ledare sänder ut signaler om undergång.

Man skall naturligtvis inte ägna sig åt önsketänkande. Krisen är verklig och allvarlig. Men ingen tycks blicka framåt. Ingen sänder signaler som visar att man verkligen tror att problemen går att lösa.

Denna negativa attityd sprider sig, helt naturligt, vidare ut i samhället.

Politik är visserligen till sin natur en gnällig och konfrontativ sport. Men tänk om någon plötsligt visade lite jävlaranamma. Om någon skiftade attityd och sände ut positiva signaler eller i vart fall något slags vision om framtiden – istället för drunkningskänslor.

Även om euro-krisen är självförvållad och i grunden onödig – så kommer inget att bli bättre av att alla deppar. Inget.

Webcensur i EU - nu i SR P1 Medierna

2012-01-22T00:25:00.004+01:00

Lördagens sändning av SR P1 Medierna handlade bland annat om web-censur i USA och i EU. Jag är med en hel del i detta inslag – som jag tycker beskriver problematiken på ett överskådligt och bra sätt.

Till SR Mediernas hemsida. Här kan du lyssna på sändningen strömmande. Inslaget börjar c:a 15 minuter in i programmet. Det kan även laddas ner som MP3-fil här.

Och om du är intresserad av mer bakgrundsinformation rekommenderas den här bloggposten.

Uppdatering: Direkt till inslaget (strömmande).

Exit Juholt?

2012-01-21T11:23:00.002+01:00

Då verkar det som om Håkan Juholt kommer att tillkännage sin avgång – på en pressträff kl 15 i dag, i Oskarshamn. Men man kan aldrig veta...

Om detta kan innebära att landet får en fungerande opposition, då är det bra.

(Tyvärr ökar detta även risken för att (s) kommer att säga ja till EU:s finanspakt inom en snar framtid.)

Sedan återstår att se vem som kommer istället. Nu kommer partisekreterare Jämtin att gå in som ställföreträdare. Och det är ett tillstånd som mycket väl kan komma att bli bli permanent.

Nästa gång sossarna väljer ledare måste det ske i en öppen process. Det måste bli ett slut på Partiets närmast stalinistiska slutenhet och bunkermentalitet. För den väcker också frågan om huruvida sossarna är lämpliga att styra vårt land.

Om motstånd och våld

2012-01-20T18:47:00.002+01:00

Jag blir upprörd över politiska initiativ som inskränker våra medborgerliga fri- och rättigheter. Jag är bekymrad över att den svenska (och europeiska) rättsstaten tycks vara på dekis. Jag är frustrerad över att våra ledare inte tycks förstå varför alla människors lika rättigheter måste vara en oomkullrunkelig princip. Jag förfäras över att demokratin urholkas på sina djupare värden. Jag är upprörd över att människors rätt till privatliv inte respekteras. Jag oroas över att våra ledare inte förstår principen om maktdelning – utan istället ger sig ut på korporativismens sluttande plan.

Här finns dessutom något relativt nytt: Att staten använder sitt våldsmonopol mot människor som helst bara vill bli lämnade i fred. Att staten jävlas med folk som inte hotar någon annans frihet, säkerhet eller egendom. Att man skapar morallagar och att man stiftar lagar mot brott utan offer.

Vad händer med ett samhälle där människor som inte gjort någon annan förnär tillrättavisas, motas bort eller i värsta fall straffas?

Det är nästan som om makten försöker provocera fram en konfrontation.

En reflexmässig reaktion som man ibland möter är: Våld som motreaktion.

Vilket vore en katastrof.

För det första vore våldsamt motstånd exakt den ursäkt som systemet behöver för att vrida åt tumskruvarna på folket ytterligare. Det ligger liksom i sakens inneboende dramaturgi. Oavsett om våra ledare heter Reinfeldt eller Sjöstedt, Merkozy eller Åkesson – så har de ett överordnat intresse: Att till varje pris upprätthålla ordningen.

För det andra är det inte alls säkert att de som uppbådar våldsamt motstånd skulle avgå med segern vid en eventuell konfrontation.

För det tredje är det inte alls säkert att det är de kloka och begåvade människorna som kommer att stiga fram som ledare ur kaos. Det kan lika gärna bli Bert Karlsson, Kent Ekeroth, Blondinbella eller Siewert Öholm. Eller värre.

För det fjärde implicerar allt våld – utom direkt självförsvar – att man i någon mening utövar tvång över andra människor. Vilket är precis vad vi skall undvika.

Listan kan göras längre.

Våld må vara en ryggradsmässig reaktion mot maktmissbruk, maktens arrogans och rättighetskränkningar. Men det är inte en framkomlig, realistisk eller lämplig väg. Det är själva receptet för att få kampen för något gott att utmynna i något ont.

Motståndet mot allt djävulskap måste helt enkelt bygga på icke-våld och anti-aggression. Det är den enda rimliga vägen. Och som bonus är detta fan så mycket svårare för våra makthavare att hantera än stenkastande huliganer, "terrorism" och "revolutionärer" i olika skepnader.

Om vi överger tanken på att frihet och demokrati skall försvaras med demokratiska medel – då är vi lika illa ute som de som i namn av war on terror hävdar att våra medborgerliga fri- och rättigheter kan försvaras genom att inskränka desamma.

Det är här någonstans som "plan B"måste börja ta sin form. Vilka fredliga, demokratiska verktyg har vi till vårt förfogande för att ge frihets- och rättighetsfrågorna genomslag?

FRA: Ett politiskt haveri

2012-01-20T11:13:00.002+01:00

Är det någon som är förvånad över att det nu visar sig att FRA inte följer de regler som satts upp för dess automatiserade massavlyssning av svenska folket?

Computer Sweden skriver i dag om att granskningsorganet Statens inspektion för försvarsunderrättelseverksamheten, Siun – upptäckt att FRA inte håller sig inom lagens råmärken.

FRA lagrar uppgifter om fler personer än vad som är tillåtet. FRA gallrar inte ut personuppgifter på det sätt som föreskrivs. FRA kringgår regeln om att information som man inte har rätt att ta del av måste förstöras.

CS avslöjar också att FRA sänder information till Säpo utan tydlig anledning. Sammantaget har Siun upptäckt felaktigheter i en tredjedel av sina kontroller.

Piratpartiets ledare, Anna Troberg, säger "Det är direkt ansvarslöst att ge långkoppel till en organisation som redan visat att den inte kan leva upp till grundläggande krav på respekt för medborgarna och deras privatliv. FRA är inte pålitliga. De har struntat i Siuns tidigare påpakenden. Det finns inget som säger att de kommer att följa dem den här gången. Det enda rätta är att riva upp FRA-lagen och förbjuda FRA att massavlyssna det svenska folket. Den enda information som inte läcker är den information som aldrig samlats in."

Samtidigt pågår en ändamålsglidning, som strider mot riksdagens beslut 2008 och som är ett direkt brott mot de löften som FRA-anhängarna då ställde ut. I december förra året flaggade justitieminister Ask för att öppna "FRA-shoppen" för polisen och Säpo. Inom en vecka ställde sig även socialdemokraterna (obegripligt nog) bakom regeringen i denna fråga.

FRA-frågan är helt enkelt ett politiskt haveri – där allt vi kritiker varnade för håller på att besannas.

Men inga beslutsfattare ställs till svars. Det verkar inte ens vara någon som skäms. Den enda påtagliga effekten är att svenska folkets rätt till privatliv har offrats.

Clay Shirkey om SOPA och PIPA

2012-01-19T17:02:00.000+01:00

Ett specialproducerat TED Talk med Clay Shirkey om SOPA och PIPA. Intressant och pedagogiskt.

[Direktlänk] CC non commercial: TED

Den svenska rättsrötan

2012-01-19T15:34:00.000+01:00

Nybloggat på Nyheter24:

En av de värsta skandalerna i vår tid

Kort och kärnfullt om det rättsväsende som hanterat de mål som rör Thomas Quick.

EU:s webcensur: The Paper Trail

2012-01-19T00:01:00.008+01:00

Revideringen av EU:s e-handelsdirektiv – en trojansk häst?

Det är många som vill ha mer information vad gäller EU:s möjliga planer på internetcensur. Så jag tillbringade onsdagskvällen – under den tysta nätstrejken mot SOPA – med att gräva i papper.

Detta kommer att bli en lång, men förhoppningsvis intressant bloggpost...

Att hitta dokumentation om EU:s planer (oavsett vad det handlar om) är komplicerat. Olika pusselbitar finns i olika dokument. Man måste vara uppmärksam på tidigare kända buzz-words och förslag (både sådana som gått igenom och sådana som avslagits). Detta är ett regelrätt detektivarbete. Inte minst eftersom EU:s dokumentation om saker och ting kan vara väldigt utspridd på olika politikområden, hos olika institutioner, på olika websidor och i olika fas av genomförande.

Vi börjar med COM(2011) 942 – A coherent framework for building trust in the Digital Single Market for e-commerce and online services. Detta är en förhandsflaggning om en översyn av EU:s e-handelsdirektiv (med mera).

En grundpelare i e-handelsdirektivet är principen om "mere conduit" – det vill säga att internetoperatörerna inte kan hållas ansvariga för vad deras kunder har för sig på internet. (På samma sätt som Posten inte kan hållas ansvarig för allt möjligt olagligt som varje dag skickas i brev och paket.)

Den första fråga som infinner sig är helt naturligt: Om man tänker omarbeta e-handelsdirektivet – kommer man då att ompröva eller förändra principen om mere conduit?

En ledtråd finns i en fotnot på sidan 13. "The notice and action procedures are those followed by the intermediary internet providers for the purpose of combating illegal content upon receipt of notification. The intermediary may, for example, take down illegal content, block it, or request that it be voluntarily taken down by the persons who posted it online."

Fotnoten är påhängd följande text på samma sida "In view of the growing volume of statutory and case-law in the Member States, it now appears necessary to set up a horizontal European framework for notice and action procedures."

Man säger alltså rakt ut att man vill se ett nytt EU-regelverk.

Internetsidor kan då tas ner eller blockeras – om de innehåller olagligt material. I vissa fall är det kanske inget att säga om. Problemet är att illegal content även omfattar sådant som bryter mot upphovsrätten. Och då är vi ute på ett gungfly. Är det upphovsrättsskyddad musik och filmer som ligger helt öppna? Är det länkar till sådant material? Eller är det (som i förslaget till den amerikanska SOPA-lagen) även sidor som länkar till andra sidor som på något sätt bryter mot upphovsrätten? Räknas även länkar till tidningsartiklar och annat nyhetsmaterial? Vissa mediehus tycks mena det. Och så vidare.

Det förefaller också oklart vem som kan be eller beordra internetleverantörerna att plocka bort material. Ingenstans hittar jag någon hänvisning till rättsliga instanser. Ser man till andra ledtrådar, som ACTA-avtalet, SOPA och IPRED finns det skäl att tro att det skall vara på uppmaning av upphovsrättsinnehavarna – det vill säga nöjesindustrin. Principen om privatiserad rättsskipning och privat utövande av det som en gång var statens våldsmonopol är ju redan fastslagen med IPRED-lagen.

Det rimliga i sammanhanget vore naturligtvis istället att om någon sida eller website skall plockas ner – vilket ändå ibland kan vara nödvändigt – då får det inte ske utan föregående rättslig prövning samt med möjlighet att överklaga.

(Om du tycker att du känner igen formuleringen ovan, då stämmer det. Detta är samma grundläggande princip för en rättsstat som Europaparlamentet, efter en hård fight, fick kommissionen och ministerrådet att gå med på vad gäller avstängning av fildelare. Principer om rättssäkerhet finns alltså redan i EU:s telekompaket. Ingenstans finns dock något som tyder på att kommissionen har tagit någon notis om detta vad gäller myntets andra sida – censur.)

Och oavsett om det är en åklagare, en domstol eller Disneys advokater som beordrar nedsläckning av en web-sida kvarstår gränsdragningsproblemet. Nästan vad som helst tycks nu för tiden kunna betraktas som upphovsrättsbrott. Det finns inte en blogg, inte en Facebookanvändare, inte en nyhetssite, inte en twittrare som inte på något sätt – i formell mening – bryter mot upphovsrätten direkt eller indirekt.

Det framgår, som synes, av texten att websidor kommer att plockas bort och att webplatser kommer att blockeras i större omfattning än vad som redan sker. Samt att det kommer ett "horisontellt" regelverk i EU för detta. Det talas också om att den som skall utföra nedsläckningen är internetoperatören (eller web-hotellet, får man anta).

Man är dock fortfarande en smula svävande på målet om mere conduit. Den frågan kan man närma sig genom att ställa sig frågan vad som händer om en internetoperatör vägrar ta ner en sida eller blockera en site, enligt ovan. (Det kommer att finnas gott om knepiga och principiellt intressanta gränsfall.) Rimligen kommer denna operatör då att ställas till ansvar. Ett regelverk måste ju kunna upprätthållas.

Och genast var principen om mere conduit urholkad. Möjligen skrotad. Men det kan vi inte veta helt säkert ännu – eftersom COM(2011) 942 ju bara är ett policypapper.

Så över till kommissionens arbetdokument SEC(2011) 1641 – Online services, including e-commerce, in the Single Market.

Detta är ett mycket snårigare dokument. Låt oss göra ett nedslag i punkt 3.4, som börjar på sidan 24. Här säger man att internetoperatörernas ansvar behöver "förtydligas".

Man utgår från redan existerande "Notice-and-takedown procedures". Detta är tydligen – eftersom man tar upp det – något som skall upp på bordet i samband med översynen av e-handelsdirektivet. Även direktivets regel om att nätoperatörerna inte aktivt skall behöva vara nätpoliser är en fråga som lyfts fram. Alltså är även detta uppe till diskussion.

En annan sak som kastas upp i luften är om till exempel Youtube, Facebook, bloggar, forum och sökmotorer som Google skall omfattas av mere conduit / safe harbour-principerna. I dokumentets punkt 3.4.2.2 tycks man mena att så nog inte bör vara fallet. Ekot från den amerikanska SOPA-striden är tydligt.

Men detta dokument (som för övrigt borde skrämma livet ur alla som sysslar med SEO och nätannonsering) är som sagt bara ett arbetspapper. Som sådant visar det dock vad det är man diskuterar – och ser behov av att ta tag i.

Och även om man lämnar detta dokument helt utan avseende, så är ju ovan nämnda COM(2011) 942 i sig något av en smoking gun.

Det stora mönstret – som går igen i i princip alla dokument på området – är att man försöker "korsbefrukta" upphovsrättsfrågor och telekomfrågor. Målet tycks vara att de skall vara så insnärjda i varandra att eventuella framtida reformer – som kanske skulle kunna gå åt andra hållet – skall vara oerhört svåra att genomföra.

Kommissionens översyn av e-handelsdirektivet passar dessutom väl som en pusselbit, vad gäller ACTA-avtalet. Upphovsrättsindustrins våta dröm i ACTA är att internetoperatörerna skall tvingas bli nätpoliser och samarbeta med dem – i ett samarbete som ligger utanför rättsväsendets domäner. Ett "frivilligt" samarbete som varken bekymrar sig om bevis, rättslig prövning eller möjlighet att överklaga.

Vi skall också hålla i minnet att EU:s arbete med den straffrättsliga delen av piratjägarlagen IPRED har hållits märkligt dold från insyn och debatt, i Isengårds (kommssionens) inre. Detta är en fråga som har förhalats så länge att det börjar bli direkt löjligt. IPRED är dock till sin natur ytterligare en spik i integritetens och det fria internets kista. Det är tämligen uppenbart att IPRED2 skulle passa som hand i handske med ett mer repressivt e-handelsdirektiv.

Man kan också nämna den utvärdering och omarbetning av EU:s datalagringsdirektiv som är på gång. Är det någon som tror något annat än att kommissionen kommer att landa i en skärpning och ändamålsglidning, som är mer i linje med upphovsrättsindustrins krav? Med utökad och anpassad datalagring kommer nöjesindustrin att kunna stämma fildelare på löpande band. Att medborgarnas rätt till privatliv samtidigt rycks undan tar man ingen hänsyn till.

Och då har vi ändå bara skrapat på ytan. Här finns stora mängder dokument att läsa och många andra EU-dossierer som har kopplingar till frågan. Men förhoppningsvis har jag kunnat ge en fingervisning när det gäller vad som finns i EU:s maskineri och var man kan finna en del (om än lågmäld) information om det.

För att något skall bli lagstiftning måste det dock (normalt sett) genom Europaparlamentet. Och där finns det pirater som är beredda att slåss.

E-handelsdirektivet – detta käcka, positiva och visionära papper om att underlätta e-handel i EU för både kunder och företag. Vad passar väl bättre som trojansk häst för upphovsrättslobbyisterna? Men de skall veta att vi ser vad de håller på med...

Länkar:

Dr Monica Horten vid Westminster University är en av de ledande forskarna vad gäller EU:s regelverk på telekomområdet. Hon är aktuell med boken The Copyright Enforcement Enigma. Hennes analys är i allt väsentligt den samma som min.

Och från aktivisthåll hörs samma budskap från välkända franska La Quadrature du Net.

Se även min tidigare bloggpost om detta ämne och kommentarerna, som har en del matnyttigt att tillföra.

Onsdag: Strejk på internet

2012-01-17T23:55:00.010+01:00

Under onsdagen strejkar stora delar av internet, i protest mot planerad web-censur

I morgon (eller i dag när de flesta av er läser det här) strejkar delar av internet – som en markering mot de föreslagna amerikanska SOPA- och PIPA-lagarna.

Även om dessa lagar nu har stött på partull – i elfte timman – så är markeringen ändå viktig.

Till exempel skulle det i princip vara omöjligt att driva en blogg som denna om förslagen blir verklighet.

Med hot om blockering av sidor och tjänster som (direkt eller indirekt) länkar till upphovsrättsskyddat material skulle Blogger och Wordpress inte ha något annat val än att införa stenhårda användarvillkor. Inte en bild utan vidhängande licens, inte en länk till en tidningsartikel, inte ett inbäddat tv-inslag kan då släppas igenom. Vilket gör det svårt att blogga. Länkar är ju liksom internets hela nervsystem.

Även jag skall (försöka) delta i protesten. Men man kan väl ge sig fan på att Juholt avgår eller att något annat dramatiskt händer under onsdagen, bara för det.

Läs mer hos Piratpartiet»

Eurokrisen: Ett växande demokratiskt problem

2012-01-17T17:24:00.004+01:00

Bortsett från de akuta ekonomiska problemen håller euro-krisen även på att utvecklas till ett demokratiskt problem.

Regeringen (och så småningom även socialdemokraterna) vill att Sverige skall gå in i den så kallade euro-pakten, som är tänkt att stabilisera euro-ländernas situation. Men ännu har ingen förklarat vad vi skall in i den att göra. Vi tänker tydligen inte följa de regler som vi, om vi går in i pakten, avser att tvinga på alla andra länder. Det är svårt att se att ett svenskt medlemskap i euro-pakten medför något annat än att vi tvingas vara med och betala för andras slarv och inkompetens.

Detta trots att svenska folket i en folkomröstning uttryckligen sagt nej till euron.

På tal om att betala... Finns det någon som egentligen vet hur mycket euro-krisen kostat och kommer att kosta svenska skattebetalare? De svenska lånen till IMF är en sak. (De är, i vart fall för tillfället, rimligt säkra.) Men vad kostar detta spektakel oss i övrigt? Ingen tycks veta. I vart fall är det ingen som vill berätta. Och media ställer inte ens frågan.

Det medborgerliga inflytandet över vad som sker på EU:s toppmöten är obefintligt. Insynen är minimal. En snabbis på riksdagens EU-nämnd – sedan iväg till planet. I bästa fall kan man pussla ihop vad de svenska representanterna sagt, gjort och krävt via tidningsrapporter. Men bara i bästa fall.

I andra länder är det ännu värre. Grekerna har i och för sig till stor del sig själva att skylla. Men att de nu är bundna till händer och fötter av EU, ECB och IMF gör det knappast lättare för dem att finna rimliga, konstruktiva lösningar. Teknokrater styr nu deras land, som samtidigt jäser av frustration och ilska.

De stackars tyskarna har än så länge knutit handen i byxfickan och – i något slags utfall av förmodad arvssynd efter WW2 – snällt betalat notan för andras fest. Vilket bara leder till att deras land får kritik för att vilja bestämma för mycket. Plus krav på att tyskarna skall betala ännu mer.

Till att börja med är i princip alla i dag levande tyskar fullständigt oskyldiga till nazismens framväxt och brott. Att spela på det kortet är bara löjlig metafysik. Vidare är det inte svårt att se hur euro-krisen frestar på tyska folkets sinne. På något sätt påminner det hela en smula om de astronomiska krigsskadestånd som tyskarna dömdes att betala efter WW1, vilket i sin tur ledde till att just ovan nämnda folkhetsare kunde ta sig rum och slutligen även ta makten.

Sett till hela EU har euron inget direkt folkligt stöd. Bortsett från att valutasamarbetet är på väg att leda till ekonomisk kollaps – så skadar det ekonomiska undantagstillstånd som vi nu är på väg in i själva demokratin. En liten elit styr skutan på väg upp på grund utan att lyssna på, kommunicera med eller ens informera medborgarna.

Om vi euro-motståndare, i kampanjen före folkomröstningen, hade påstått att euron skulle leda till en demokratisk kris (några av oss försökte) – då hade vi blivit utskrattade och idiotförklarade. I dag är det inte så många som skrattar.

Snälla, se till att avveckla euro-samarbetet under ordnade former. Det är trots allt bättre med ett kontrollerat sammanbrott än med ett okontrollerat. Inte minst i tider när mörka krafter stryker runt i kulissen.

EP har valt ny talman

2012-01-17T11:16:00.004+01:00

Europaparlamentet har valt ny talman. Det blev, som väntat, den tyske socialdemokraten Martin Schulz.

Det innebär att den pakt som socialisterna och borgerliga EPP ingått om att dela upp makten bakom ryggen på resten av parlamentet höll. Osnyggt.

Schulz har gjort sig känd som en konfrontativ, närmast kolerisk ledare för (s)-gruppen – som ofta gapar och skriker när andra ledamöter talar.

Detta kommer att leda till att det i vart fall blir rätt livat i plenum. Bland annat är Schulz och UKIP:s ledare Nigel Farage som hund och katt.

Uppdatering: Schulz börjar med att attackera kreditvärderingsinstituten i sitt installationstal. Samma bunkermentalitet som den övriga EU-eliten, med andra ord.

Se även: Europaportalen | European Voice

Euro-krisen: Slutet på början

2012-01-16T20:33:00.003+01:00

Det europeiska valutasamarbetet, euron, var helt enkelt en jävla dum idé.

Men nu sitter vi där och ingen tycks veta riktigt vad man skall göra åt saken. Våra politiska ledare får med rätta underkänt av marknaden. Deras senaste paniktilltag är att pumpa in skattepengar i europeiska banker – för att få dessa att göra saker som den europeiska centralbanken inte kan, får eller vågar göra. Vilket verkar tveksamt, på så många sätt.

E24 har en del läs- och tänkvärda artiklar om saken:
Sänkning röjer projekt i förfall
ECB:s bankhasard
Därför är europakten fel medicin för Europa
Skippa räntehetsen - Europa är rysaren

Vad vi ser just nu är upptakten till det politiska haveriet kring euron. Finalen i första akten. Slutet på början.

Det är ju så här det brukar gå när man ägnar sig åt centralstyrning och kommandoekonomi. Men inte ens vi euro-kritiker hade nog trott att det skulle gå så snabbt och att genomklappningen skulle bli så total.

Och sedan? Antingen kan politikerna släppa greppet och överge euro-projektet. Vilket vore det rimliga. Eller också – mer troligt – kommer de att sätta prestigen före verkligheten och ändå försöka rädda sin skadeskjutna valuta. Det kommer i så fall att kräva extraordinära åtgärder. Ett regelrätt ekonomiskt undantagstillstånd. Vilket kommer att bli stökigt.

Jag är inte ens skadeglad. Euro-projektet genomfördes mot bättre vetande och i strid med sunt förnuft. Men nu är vi där. Och det enda rimliga alternativet – en ordnad avveckling – har visserligen bubblat i diskussionen, men verkar ändå osannolikt och avlägset. Även frågan om en uppdelad euro-zon (för att rädda vad som räddas kan) tycks ha försvunnit från dagordningen. Detta är bara förfärande.

Uppdatering: DI – EU:s krisfond får sänkt kreditbetyg

Uppdatering 2: Financial Times - Europe’s largest banks have become too big to save

Juholt i tail spin...

2012-01-16T19:02:00.002+01:00

Nu tycks Håkan Juholt ha tappar koncepten fullständigt. För tillfället kan han inte öppna munnen utan att allt bara blir... ännu mer fel.

Detta börjar bli smärtsamt att se. Snälla, socialdemokrater – led ut människan ur rummet och välj er en ny ledare!

Aftonbladet | Expressen (kolla bilden!) | Nyheter24

SOPA på is?

2012-01-16T18:39:00.001+01:00

Det finns uppgifter om att den amerikanska lagstiftningen om web-censur, SOPA, kan ha lagts på is.

Om det stämmer, då är det bra. Men så länge lagförslaget inte skrotas helt är faran inte över.

IDG | ZDnet. | Examiner

N24: Mer om web-censur i EU

2012-01-16T12:08:00.002+01:00

Nybloggat på Nyheter24:

Web-censur i EU?

I denna bloggpost försöker jag på ett enkelt sätt beskriva det snåriga arbete som pågår i EU, som är på väg att leda fram till censur på internet.

Brysselvecka

2012-01-16T10:02:00.001+01:00

Denna vecka är det session i Europaparlamentet i Strasbourg. Men chefen är förkyld och nerbäddad hemma i Sverige. Så jag håller mig i Bryssel, där jag på ett mer effektivt sätt kan jobba med att förstärka barrikaderna.

I Europaparlamentet ägnar man sig i veckan åt den infekterade striden om vem som skall bli ny talman. De två stora partigrupperna – borgerliga EPP och sossarna – gjorde redan 2009 upp om makten. De bestämde att de skulle ha talmansposten halva perioden var. Men nu, när det är halvtid pågår ett uppror i parlamentet. Många är upprörda över hur de stora grupperna gör upp om saker och ting bakom ryggen på alla andra. Så om det vill sig väl kommer rebellernas kandidat, den brittiska liberalen Diana Wallis, att bli talman istället.

Kriget mot de egna medborgarna

2012-01-13T21:00:00.005+01:00

Westminster Magistrates Court i London har i dag meddelat att den 23-årige studenten Richard O'Dwyer skall utlämnas till USA. Där kommer han att ställas inför rätta, anklagad för upphovsrättsbrott – efter att ha länkat till andra sidor på internet som innehåller upphovsrättsskyddat material. [Sky News | PPUK]

Man tar i som om det handlade om atomspionage, för att beivra ett skitbrott – som inte borde vara något brott över huvud taget.

Men det är inte bara det uppenbart och absurt idiotiska i detta fall som är ett problem. O'Dwyer är inte den förste britt som drabbas av det orimliga brittisk-amerikanska utlämningsavtalet. Ett fall som faller mig in är de brittiska finansmän som, utan att ha brutit mot brittisk lag och utan att ha verkat specifikt i USA, för några år sedan överlämnades till det koleriska och inte sällan drakoniska amerikanska rättsväsendet.

Inom EU har vi en motsvarighet i den europeiska arresteringsordern, EAW – som vid upprepade tillfällen har använts på ett helt omdömeslöst sätt.

Redan som enskilda händelser är sådant här anmärkningsvärt. Men det är värre. Det finns ett större mönster.

I USA har det permanentade "undantagstillståndet" – the Patriot Act – förlängts. Nyligen gavs amerikansk militär rätt att internera människor (inklusive civila amerikanska medborgare på amerikansk mark) utan rättegång. Och i fallet med Wikileaks har det visat sig att makten inte drar sig för att ta till fulspel som ligger utanför vad som är demokratiskt och lagligt möjligt, för att försöka tysta obehagliga röster.

I EU rullar man ut en allomfattande övervakningsstat. Man inför åsiktslagar. Man försöker smyga igenom informationscensur. Man offrar människor i hela länder för att upprätthålla megalomaniska politiska projekt. Maktens väpnade gren blir allt tyngre beväpnad. Man försöker upprätthålla något slags outtalad "ordning" på ett nästan desperat sätt. Allt detta samtidigt som makten flyttar till icke-valda byråkrater och teknokrater i Bryssel.

Mycket som är problematiskt har närmast futila orsaker. Till exempel motiveras övervakning och informationscensur med upphovsrättsindustrins – jävla nöjesindustrins – bristande förmåga att anpassa sina affärsmodeller till informationssamhället. Våra politiker stiftar speciallagar som kränker medborgerliga fri- och rättigheter för att skydda en viss affärsverksamhet mot marknaden och mot verkligheten. Det finns speciella ord för sådant.

Människor gör ofta misstaget att tro att förtryck kommer i former som går att känna igen. Vilket i ett större perspektiv är fel. Det är inte galna nazister eller blodtörstiga kommunister som hotar vår frihet och demokrati i dag. Istället handlar det om nya, stora strukturer som smugit sig på oss – samtidigt som djävulen påfallande ofta finns i detaljerna.

Vi har nu nått en punkt där korporativismen är utbredd. Mycket makt har flyttats från människorna på marknaden och från de demokratiska organen till ansiktslösa byråkrater. Övervakningen är på väg att bli mycket omfattande. Den öppna och fria informationen stryps. Medborgerliga fri- och rättigheter sätts på undantag. Vi upplever ett paradigmskifte där staten inte längre är till för medborgarnas skull – utan tvärt om.

Vi håller på att få ett samhälle där medborgarna är undersåtar – som ständigt skall styras, bevakas och korrigeras. Ett samhälle där människor som inte lyder makthavarnas (uttalade eller outtalade) infall faktiskt har anledning att oroa sig.

Ibland ställer jag den provokativa frågan om man bör reagera när de börjar inskränka friheten – eller om man skall vänta tills det är för sent. Jag börjar frukta att den frågan håller på att bli överspelad. Att det redan är för sent. Att det börjar bli dags att fundera på om det finns någon plan B.

Fram tills nu har det främst varit människor i samhällets avant garde som haft anledning att oroa sig. De som har utnyttjat den nya teknikens möjligheter. De som velat koppla av med en joint. De som haft okonventionella sexuella vanor. De som har ifrågasatt de allmänt påbjudna sanningarna. Provokatörerna. De som har protesterat.

Vad som nu håller på att hända är att även resten av befolkningen kommer att få uppleva hur snaran dras åt. Hur det blir lägre till tak. Hur man måste tänka sig för innan man utövar sina medborgerliga fri- och rättigheter. Hur övervakningsstatens angiverisamhälle breder ut sig. Hur systemets funktionärer allt oftare blir arroganta småpåvar. Hur skitsaker leder till att människor spärras in – helt enkelt därför att den nya disciplinen kräver att alla håller sig på mattan. Det finns så många olika sätt att få människor att räta in sig i ledet...

Jag har en minnesbild från Öst-Berlin från någon gång i mitten av 80-talet. Det var första maj och vi tänkte att vi skulle kika på spektaklet. När jag och mina vänner skulle gå upp från tunnelbanan möttes vi av en sådan där kommunistisk scout, en pionjär. Det var en liten späd tjej, kanske 14 år gammal. Hon stoppade oss och meddelade att vi måste gå en annan väg. Och det var väl inget i sig. Men det var sättet hon gjorde det på. Ur hennes ögon lyste budskapet "Jag har makt över er. Jag kan befalla över er. Och gör ni inte som jag säger, så kan jag se till att ni råkar riktigt illa ut." Jag blev rädd, på riktigt.

Just den attityden kunde man möta även i Sverige i slutet av 70-och början av 80-talet. Ett exempel är den debatt som uppstod när Statens Ungdomsråd föreslog en medborgarplikt. Idén var att alla människor måste avsätta några timmar per dag till gemensamma aktiviteter, av gemensamt intresse, beslutade under kollektiva former. I ett obevakat ögonblick ställde jag frågan vad som händer med dem som inte vill vara med. Efter en stunds tystnad och konstig stämning kom svaret: De skall tas åt sidan, utbildas och tillrättavisas för att få sina attityder "korrigerade". Nästa fråga.

Detta är ett förhållningssätt jag ibland tycker mig känna igen i dagens samhälle. Funktionärernas arrogans. Kollektivets oinskränkta makt över individen. Devalveringen av medborgarrätten och människovärdet. På något slags målmedvetet sätt.

Det är som sagt ett misstag att tro att förtrycket kommer på ett sätt som går att känna igen – i det stora. En repris av nazityskland eller Röda Khmerernas skräckvälde vore fullständigt osannolikt. Men, det finns ledtrådar. Detaljer i de mörkare sidorna av människans natur. Subtila signaler. Rakt framför näsan på oss.

Det finns även nya attityder i vårt samhälle som gör mig illa till mods. Till exempel en politisk oresonlighet i frågor som är kopplade till integritet, öppenhet och rättigheter. Den slags oresonlighet som finns hos människor som kanske någonstans där inne inte är helt säkra på att det de gör är rätt – men som gör sitt yttersta för att förtränga och förneka denna osäkerhet. Ett slags neo-konservativ aggressivitet. Maktspråk. En ovilja att ens diskutera agendan. En illa dold intolerans. "Alla vinner på om debatten lägger sig" – typ.

Friheten måste alltid försvaras. Men jag har en känsla av att behovet håller på att bli extra stort i dessa tider. Inte minst då de politiska partier som en gång försvarade friheten nu tycks ha bytt sida.

Bland veckans web-flikar...

2012-01-13T09:57:00.002+01:00

Mitt första länktips handlar om Sverige och euro-krisen. Miljöpartiets före detta språkrör Birger Schlaug sågar den förre statsministern Göran Persson (s) och hans utspel om euro-pakten. Grundligt. Länk»

I måndags hade SR Studio Ett ett inslag om den elektroniska valutan bitcoin – som i mångt och mycket kom att handla om rätten till anonyma betalningsmedel. Väl värt att lyssna på. Länk»

Magasinet Filter har ett långt och intressant porträtt av den bortgångne journalisten Hannes Råstam. Länk»

Slutligen en artikel av George Reisman hos von Mises Institute: In Praise of the Capitalist 1 Percent. Tänkvärt. Länk»

EU öppnar dammluckorna för web-censur?

2012-01-12T13:08:00.007+01:00

EU:s e-handelsdirektiv råkar vara ett rätt OK papper. Men inte länge till. EU-Kommissionen har just presenterat en "översyn" av direktivet.

Det talas om bland annat följande nyheter. Håll nu i er...

Kommissionen kan säga åt internetleverantörer att plocka bort sidor / siter.

Kommissionen kan besluta om att blockera sidor / siter.

Kommissionen kan be betalningsförmedlare som kreditkortsföretag och PayPal att stänga kranen till nätbaserad verksamhet.

Kommer du ihåg när EU-Kommissionär Cecilia Malmström dyrt och heligt lovade att barnporr var det enda på nätet som någonsin skulle komma att censureras? (Vilket raskt följdes av att kommissionen började tänka högt om samma möjligheter vad gäller poker- och spelsidor på nätet.)

Vad jag kan förstå är det upphovsrätt som är grejen denna gång. Vilket möjligen kan ses som att Kommissionen hoppar på det amerikanska SOPA- och PIPA-tåget.

Nu skall jag försöka hitta detta jävla papper för att ta reda på mer...

Länk: Monica Horten på IPtegrity

Uppdatering: Monica Horten har hittat många buzz-words i sammanhanget, som knyter an till annat jävulskap, i andra papper. Så ja, hennes analys förefaller vara rätt. Nu gäller det att gräva ner sig i de korsrefererade dokumenten och att hålla ögonen öppna efter de kommande papper som detta dokument aviserar.

Uppdatering 2: Mycket intressant och av substans i kommentarerna.

Uppdatering 3: Expressen är på bollen.

Uppdatering 4: La Quadrature du Net har sin vinkling "EU Commission Paves the Way for Privatized Net Censorship"

EU:s förhållande till sanningen

2012-01-12T09:59:00.000+01:00

Nybloggat på Nyheter24:

Lögn, förbannad lögn och statistik – i EU

Det går helt enkelt inte att lita på EU. Ifall någon hade trott det.

Ett ACTA-mysterium

2012-01-11T14:32:00.004+01:00

I Pirate MEP Engströms rum pågår ännu ett livligt möte med företrädare för de företag som producerar märkesvaror – och som är för ACTA-avtalet.

ACTA började, som bekant, som ett avtal mot piratkopierade varor. Sedan kom nöjesindustrin, blandade in fildelning och kapade hela avtalet. Och med detta hamnade internets frihet i skottgluggen.

Vill verkligen företag som Adidas, Swatch, Levis och en massa andra – som bara bryr sig om piratkopiering av varor – verkligen bli sammankopplade med att döda internets frihet?

Hur kommer det att påverka deras image, i deras unga kundgrupper?

Det är ett mysterium att varuproducenterna lät upphovsrättslobbyn försätta dem i denna situation.

(Och på tal om ACTA – hur meningsfullt är ett avtal för att förhindra varuförfalskning – när Kina inte är med?)

Ett dystert tioårsjubileum

2012-01-11T10:33:00.001+01:00

[Direktlänk] SVT

Kopimisternas intåg

2012-01-11T00:19:00.003+01:00

Att det missionerande kopimistförbundet blivit registrerat som religiöst samfund har väckt en del uppmärksamhet de senaste dagarna.

På sina håll har kommentarerna varit förklenande och nedlåtande. Visst. Kringsvävande andeväsen, brinnande buskar och böghat är ju så mycket bättre, mer logiskt, klokare och trovärdigt. Not. (Möjligen påstås Jesus ha utfört några rätt imponerande masskopieringar. Hur skall fiskarna, bagarna och vinodlarna få betalt?) Siewert Öholm får bli hur upprörd han vill, men hans världsbild gäller inte längre.

Ett par tankar...

Det är nog ett misstag att avskriva kopimisterna som ett studentikost upptåg. Visst, det är en kul grej. Men här finns ett underliggande tankegods som är intressant att diskutera. Och det presenteras på en helt ny arena, i en helt ny kontext. Om detta får fler att börja tänka och analysera på ett kritiskt sätt, då är det i sig en bra sak.

Kopimismen är också en gamechanger då den traditionella politiska sfären inte kan förhålla sig till den. Kopimismen kommer nog inte att diskuteras på Major Björklunds morgonbriefing. Det politiken inte förstår, det som inte faller inom standardmallarna – det väljer politiken nämligen att ignorera. Därmed flyttar sig politiken ytterligare lite bort från det som sker här ute i verkligheten.

Den internationella uppmärksamheten kring kopimismen är också intressant att studera. Detta har varit en nyhet i allt från Mumbai till Rio, Kapstaden, Perth, Huston, Manilla och Smolensk. Fenomenet har blivit globalt uppmärksammat redan innan det hunnit bli viralt. Det kan ses som en signal om att här finns något intressant att plocka upp.

Detta är oerhört underhållande – en sida av informationssamhället, i ett vidare perspektiv, som få ens har funderat över. Samhällsdebatt på ett helt nytt, oinmutat slagfält, Assymetrisk informationskrigföring, typ.

"Därför stämmer vi staten om FRA-lagen"

2012-01-10T15:12:00.001+01:00

Liberaldemokraternas stämningsansökan mot staten om FRA-lagen börjar få uppmärksamhet.

I dag skriver partiets ordförande Michael Gajditza på SvD Brännpunkt: Därför stämmer vi staten om FRA-lagen.

Det är sådant här som behövs. Människor som försöker göra motstånd. Folk som säger stopp. Utan motstånd kommer staten bara att göra allt större intrång på medborgarnas rätt till privatliv.

Patron Persson om euro-krisen

2012-01-09T23:15:00.011+01:00

Förre statsministern Göran Persson (s) låter sig intervjuas på Newsmill om euro-samarbetet och euro-krisen. Det förefaller mig vara ett lite annorlunda val av media. Inget fel på Newsmill. Jag har själv skrivit där flera gånger. Men att Patron Persson väljer Newsmill före till exempel DN eller DI förefaller mig lite... nytänkande. Som om en PR-byrå har lovat någon att till varje pris få något placerat någonstans, typ. Detta är inte Perssons naturliga miljö. Men naturligtvis tackar Newsmill inte nej till självaste patron på Torp.

Nåväl. Det finns en del saker att kommentera i denna intervju. Till exempel...

i) Det var oanständigt av Frankrike att villkora Tysklands återförening med att landet måste gå med i valutaunionen.

ii) Det var Frankrike och Tyskland som började med att bryta mot EMU:s stabilitetspakt.

iii) Persson anser att en EU-skatt inte är så farlig om den inte är så hög. Sisådär fyra procent. Vi vet hur det brukar gå. Den svenska momsen (oms, på den tiden) var några enstaka procent när den infördes. "Det är inga svårigheter att hitta ett sätt att ta ut den här skatten" säger han.

iv) Göran Persson tycks mena att Sverige bör gå med i den nya euro-pakten trots att vi inte är med i valutasamarbetet. Det vill säga att vi skall vara med och betala för andras storhetsvansinne, slarv och dumhet. Men det får väl ses som ett försök att piska in ett splittrat och villrådigt (s) i fållan.

Att svenska folket – i en folkomröstning – tydligt har markerat att man inte vill vara en del av den här soppan är inget argument för dem som springer maktens ärenden. På ett eller annat sätt tänker de baxa ombord Sverige och de värdefulla svenska skattebetalarna.

Just nu känns det som om grånande statsmän står på kö för att försöka snacka in Sverige i euro-samarbetet, eller i vart fall i euro-pakten. Det är rätt uppenbart att det är en kampanj som pågår.

Jävla mördare!

2012-01-09T05:52:00.007+01:00

En del av julvilan har jag ägnat åt att titta på dokumentärfilmer på nätet. Det är intressant och underhållande.

Det finns flera samlingssidor som tipsar om bra dokumentärer som ligger uppe, strömmande, på till exempel Youtube.

I tre av fyra fall har det fungerat bra. Men i vissa fall är filmen bortplockad av upphovsättsskäl.

Det intressanta är att i nästan alla fall som en film är bortplockad – då går den inte att se någon annan stans på nätet. (I vart fall inte om man vill slippa krångla med att tanka hem den på ett uppenbart olagligt sätt, från en fildelningssite. Vilket för övrigt är en möjlighet som blockeras i allt fler länder.)

Inte ens hos de bolag som har upphovsrätten går dessa filmer att se. Inte ens om man är villig att betala för sig.

Inställningen bland dessa bolag är alltså: Hellre att ingen får se våra program över huvud taget – än att någon gör det gratis.

Dessa människor har ett sinne för affärer som är sovjetiskt eller värre.

Och nu ser det ut som om de amerikanska SOPA- och PIPA-lagarna kommer att rösts igenom i slutet av månaden. Då kommer internet att rensas från allt som över huvud taget kan misstänkas ha oklar upphovsrätt. Däribland de vetenskapsdokumentärer om rymden, vulkaner och psykologi som jag vill se. Världen kommer, i ett slag, att bli fattigare.

Min poäng här handlar alltså i första hand inte om att få titta gratis. Det handlar om tillgänglighet. Det handlar om kunskap och kultur.

"Kunskap är ingen mänsklig rättighet" kommer de väl att svara. Mördarna.

Nu skall jag strax gå till kontoret. För att bekämpa dumheten, ondskan och mörkret.

WTF is SOPA?

2012-01-08T14:42:00.001+01:00

[Direktlänk] Se även: americancensorship.org

EP: Piratskutan hissar fler segel

2012-01-08T07:41:00.002+01:00

Nu är det sista dagen på jullovet. (Även om jag har fuskat lite och varit inne på kontoret ett par vändor.)

Det är en dag för meditation och kraftsamling. I morgon börjar en intensiv vårtermin i Europaparlamentet som håller på fram till mitten av juli. Och den är fylld med intressanta och laddade piratfrågor.

Det är delvis ett nytt läge. Piratpartiets andra ledamot, Amelia Andersdotter, är på plats och hennes medarbetare håller just på att bli varma i kläderna. Med detta kommer (pp) även att täcka upp industriutskottet (som hanterar många av telekomfrågorna) och ytterligare ett utskott som inte är bestämt ännu. Eventuellt kan Amelia komma att bli första svensk i kulturutskottet.

Även på vårt kontor, hos Pirate MEP Christian Engström, blir det förändringar. Med två kontor frigörs en del resurser hos oss – vilket innebär att jag inte längre behöver sköta allt det praktiska själv. Tanken är att jag skall kunna fokusera mera på det jag är bäst på, kommunikation. Nu är det hög tid att (pp) börjar synas mer i media. Och i opinionen.

Under de två och ett halvt år som har gått har Piratpartiet satt konkreta avtryck i Europaparlamentet. Speciellt viktigt är det att finnas i systemet, på insidan – och inte bara som aktivister som försöker påverka utifrån. Nu i halvtid på mandatperioden dubblas dessa resurser.

En viktig uppgift blir att bredda (pp) i Europafrågorna. Jag vågar påstå att piraterna, i konkret handling, redan är de mest EU-kritiska svenskarna i parlamentet. Här finns det oerhört mycket att göra vad gäller ökad demokrati, transparens och öppenhet. Plus att det är viktigt att vara en röst som kräver decentralisering, att beslut fattas så nära medborgarna som möjligt. Allt för många frågor dras in i EU-maskineriet bara för att det råkar bli så – även om de passar bättre på nationell, eller rent av lokal nivå.

En demokratifråga som finns högt på listan är att det måste bli ett slut på "hemliga" omröstningar i Europaparlamentet. Alla voteringar i plenum bör ske elektroniskt och det bör protokollföras hur alla ledamöter röstar. Det är ett anständighetskrav att väljarna skall kunna ta reda på vad deras ledamöter sysslar med.

Vänstern viker ner sig i EU-frågan

2012-01-06T23:56:00.006+01:00

På vänsterpartiets kongress har man beslutat att lägga kravet på EU-utträde i malpåse.

Vänsterpartiet slopar visserligen inte kravet på utträde. Men de säger uttryckligen att just den här frågan – av alla frågor – i deras program, den skall de inte driva. Och det ger ju en vink.

En liten, men uthållig fästning har fallit. SVT har en mycket kort notis om saken.

Bland riksdagspartierna är det nu bara (sd) som driver frågan om ett utträde.

Det börjar faktiskt se ut som om Piratpartiet är det enda rimligt EU-kritiska parti som rimliga människor kommer att kunna rösta på i nästa EU-val.

Kuslig stämning i politiken

2012-01-06T01:26:00.008+01:00

Jag har sysslat med politik rätt länge. Och jag tycker mig märka en obehaglig stämningsförändring på senare år.

Första gången det verkligen slog mig var under FRA-striden. Det fanns en hårdhet, en arrogant omedgörlighet från regeringens sida som gjorde mig betänksam. Utrymmet för egentlig diskussion var noll. Brådskan var påtaglig. Och man fick känslan av att det nästan kunde vara lite farligt att gå i vägen.

Och, naturligtvis, vi känner igen det där, från USA:s war on terror. En arrogans som blåser upp de offentliga funktionärernas och småpåvarnas egon på ett farligt sätt. Behöver jag nämna Patriot Act och dess till synes permanenta undantagstillstånd? Åsidosättandet av de medborgerliga fri- och rättigheterna utan någon egentlig debatt? Hårresande företeelser som Guantanamo, Abu Ghraib, extraordinary renditions och hemliga fängelser till och med i Europa? De nya amerikanska interneringsreglerna?

Regeringen Perssons lögnaktiga, fega och samtidigt arroganta hantering av Egypten-affären kan också räknas dit.

Likadant är det i EU. Jag upplever att när integritetskränkande beslut baxas igenom, då möts invändningarna nästan aldrig med argument – utan mer av attityden att "nu blir det så här". Kommissionen och ministerrådet gör sitt yttersta för att man inte ens skall utvärdera EU:s roll och handlingar i kriget mot terrorismen. Hemlighetsmakeriet ökar. Och samma attityd dyker allt oftare upp inom andra politikområden.

Politikernas och särintressens ständiga krypskytte mot det fria informationsflödet på internet passar också in i det mönster som växer fram.

Lägg till detta den pågående maktöverföringen i EU. Från medborgare till den politiska sfären. Från medlemsstater till Bryssel. Från folkvalda till anonyma tjänstemän. Den sker i ett rasande tempo och utan någon egentlig debatt att tala om. Utan att någon frågade om lov.

Under julledigheten har jag läst om delar av Maciej Zarembas viktiga bok Den polske rörmokaren och andra berättelser från Sverige. Gång på gång slås jag av hur bland andra kommunala byråkrater, fackpampar, tjänstemän på Migrationsverket och maktens övriga funktionärer i många fall uppvisar samma sorts fega arrogans. (Inte sällan i kombination med bristande kompetens.)

Den obehagliga stämningen tycks råda på alla nivåer i vårt samhälle.

Har det kanske alltid varit så här? Eller är det något värdefullt som har gått förlorat någonstans? I så fall mer exakt vad och när?

Oavsett vilket, så tycker jag väldigt illa om det jag ser.

Har centern något existensberättigande?

2012-01-04T21:14:00.001+01:00

I en dryg månad har jag gått omkring och irriterat mig på den intervju som Magasinet Neo gjorde med den nya centerledaren Annie Lööf i november.

Den var vad jag hade befarat, och vad man kunde vänta sig. I alla liberala kärnfrågor blev svaret att så kanske hon tycker eller har tyckt. Men nu är hon partiledare. Och minister. Då måste man sitta ner i båten.

Det kanske stämmer. Och i så fall har centern inget existensberättigande.

Själva skälet till att Annie Lööf valdes till centerledare var att hon var en ung, tuff liberal tjej. Om inget förändras, då hade man lika gärna kunnat strunta i att byta partiledare.

Därefter har Annie Lööf uppslukats av regeringsarbete. Allt jag har sett av henne är att hon stått på en presskonferens om Saabs undergång och sett allvarlig ut.

Alltså, hur skall man förklara det här så centerpartisterna förstår?

Det duger inte att bara vara ett borgerligt parti som alla andra om man vill överleva. Man måste sticka ut. Vara spännande och unik. Ha en USP. Vara modig.

Så ligger också centern och guppar strax ovanför fyrprocentsspärren i opinionsmätningarna.

I Skops ungdomsbarometer kommer partiet inte ens upp i två procent.

Kommer detta att räcka som väckarklocka? Förmodligen inte.

Centerpartiet hade ett kort tidsfönster för att profilera om sig som ett ungt, modigt liberalt parti. Nu känns det som om det tåget har gått. Tyvärr.

DN blixtrar till...

2012-01-04T10:40:00.000+01:00

Lena Andersson: Demokratin som mentalitet

Emanuel karlsten: FRA-uppgörelsen är en skymf mot alla som gett sitt liv för frihet

Bengt Ohlsson: När ska det röda rinna av kulturens fana?

Hur tänker Facebook nu..?

2012-01-03T21:20:00.003+01:00

Det förefaller som att att Facebook blockerar bloggposten nedan som "stötande".

Ja, jag vet att det är automatiska system som avgör sådant där. Och att det räcker med att någon eller några anmäler ett inlägg för att en automatiska censuren skall slå till...

Men denna bloggpost, av alla jag skrivit! Det är väl framtiden som redan är här...

Uppdatering: Nu på onsdagen tycks Facebooks censurfilter ha bytt åsikt och släpper fram bloggposten igen.

Frihetens moral

2012-01-03T18:07:00.007+01:00

När det talas om behovet av moral i vårt samhälle måste man ställa sig frågan: Vilken moral?

Som regel handlar det om att folk med en viss politisk övertygelse, religiös tro eller annan agenda vill att alla skall leva på det sätt som just deras dogm föreskriver. Men är det verkligen moral?

Låt mig argumentera för ett alternativ: Frihetens moral.

Dess utgångspunkt är att människor skall ha så stor frihet som möjligt att bestämma över sina egna liv.

Detta skiljer sig mot alla andra moralläror – som vill att individen skall underkasta sig partiet, religionen, rasen, klassen eller något annat kollektiv. Frihetens moral utgår från människan som individ och medborgare. Det är i grunden en synnerligen humanistisk moral.

Man kan även argumentera för frihetens moral ur ett rent praktiskt perspektiv. Människor är olika, har olika intressen, preferenser, önskemål, livsmål och förhållningssätt. Om målet är att människor skall vara lyckliga, finna ro och kunna leva sina liv fullt ut – då är detta vägen att gå.

Även friheten har gränser. Men de bestäms inte av vad någon politiker, religiös ledare, profet eller ledare anbefaller. De kommer ur – och är en förutsättning för – själva frihetsbegreppet som sådant:

Gränsen för människors frihet går där de inkräktar på någon annan människas frihet, säkerhet, egendom eller rättigheter.

Frihetens moral bygger alltså på respekt för våra medmänniskor. Och på en tolerans som är mer än bara symbolisk eller påklistrad.

I dagens samhälle är detta en mycket radikal ståndpunkt. Hela det politiska system som styr våra liv bygger på att man kan tvinga alla medborgare till lydnad.

Frihetens moral är mot tvång. Det är i grunden en idé om icke-våld och anti-aggression.

Detta innebär också att frihetens moral bygger på principen om alla människors lika rättigheter inför staten. Ingen skall särbehandlas av det offentliga, varken positivt eller negativt. Alla skall vara lika inför lagen.

Om vi tittar i historiens backspegel, då kommer vi snabbt att upptäcka att mänsklighetens stora tragedier är konsekvenser av avsteg från just denna princip.

En annan intressant aspekt är att frihetens moral inte har några problem med om människor till exempel är troende eller har olika politiska övertygelser. Det är deras sak. Så länge de inte försöker tvinga någon annan till underkastelse. Leva och låta leva.

Jag vill påstå att frihetens moral är starkare än allt annat som torgförs som moral i dagens samhällsdebatt. Den är enkel. Den är begriplig. Den är den minsta gemensamma nämnaren för civiliserat mänskligt umgänge.

Och – inte minst – frihetens moral går ut på att stärka människor istället för att trycka ner dem.

I ett samhälle där frihetens moral råder har vi färre lagar, men mer ordning; Det är ett samhälle som bygger på spontana samarbeten istället för konfrontation; Det är ett samhälle som uppmuntrar mångfald och utveckling; Det är ett samhälle som vårdar demokratins djupare värden; Det är ett samhälle där staten är till för medborgarnas skull, inte tvärt om.

Vem försvarar det öppna samhället?

2012-01-03T07:44:00.001+01:00

Nybloggat på Nyheter24:

Vem försvarar det öppna samhället?

En bloggpost där jag försöker inskärpa allvaret i alla de politiska beslut som är på väg att trasa sönder vårt öppna, demokratiska samhälle.

Om att protestera

2012-01-02T15:53:00.001+01:00

Under 2011 var det många som tog till gatorna.

Först ut var den så kallade Tea Party-rörelsen. Grundanslaget – mindre stat, mindre politik och lägre skatter – är sympatiskt. Men det kraftiga inslaget av kristen höger och annan amerikansk tokhöger gör att i vart fall jag inte vill komma i närheten. Hur svårt hade det varit att hålla sig till grundbudskapet, istället för att blanda in en massa metafysik och nymoralism?

Sedan kom Occupy-rörelsen. Även den känner jag en hel del gemensamt med. Det är klart att folk är förbannade. Men även den gick över styr – i enkelspårig, tröttsamt förutsägbar anti-kapitalism som inte kan peka på något trovärdigt alternativ. Det är möjligen en sak att kräva vissa regleringar. Men när sådana regleringar skall skötas av de politiker som skapat den soppa vi just nu befinner oss i, då är det dags att dra öronen åt sig.

Här skall jag försöka lista vad jag skulle vilja se protester kring...

EU:s demokratiska underskott – där makt överförs från människor till politiker, från medlemsstater till Bryssel och från demokratiskt valda organ till icke-valda byråkrater.
Den europeiska valutaunionen, vars one size fits all-approach inte passar någon och vars själva grundkonstruktion ständigt kommer att skapa nya kriser.
Korporativismen, som ger allehanda särintressen politisk makt på den öppna demokratiska processens bekostnad.
Hemlighetsmakeri, där maktutövningen sker bakom stängda dörrar och där makthavarna håller sig med dubbel bokföring mot medborgarna.
War on terror – som blivit till något slags permanent undantagstillstånd som hotar demokratin, integriteten, de medborgerliga fri- och rättigheterna och rättsstaten.
War on drugs – som gör missbrukarnas liv till ett helvete och som i slutändan bara göder brottssyndikaten.
Politisk klåfingrighet – som leder till centralstyrning, likriktning, ekonomiska haverier, förmynderi, mygel och översittarfasoner. Reclaim your life, typ.
Den anonyma rövarekonomin – som går på tvärs mot allt vad fri ekonomi, fri konkurrens och sunda marknadsmekanismer heter.

Just ekonomin förtjänar ett par extra ord. I grunden finns två alternativ: En fri marknadsekonomi eller en centralstyrd kommandoekonomi. Just nu känns det som om vi sitter fast med de sämsta sidorna av båda systemen. Anonyma, otydliga ägarstrukturer låter företagsledningar (som ju faktiskt bara är anställda) roffa åt sig uppseendeväckande förmåner oavsett om de förtjänar dessa eller ej. Kvartalsekonomi sätts före så väl ekonomiska fundamenta som långsiktig utveckling och stabilitet i en hel del storföretag. Politisk klåfingrighet har givit oss marknader som är mer beroende av att leva i symbios med lagstiftarna än med kunderna. Konkurrensen sätts ur spel av en upphovsrätt som skenar, en patenträtt som hindrar utveckling och tillväxt, särlagstiftning som låter vissa företag och branscher komma undan med mental stagnation och av den byråkrati som riktar fokus helt fel i många stora företag. Monopol och de-facto-monopol breder ut sig. Små och nya aktörer misshandlas – i ett läge när det är just de som borde välkomnas som vårt framtidshopp.

Den fria ekonomin måste återupprättas. Och det är något som politiker, byråkrater, särintressen och storföretag verkligen inte är intresserade av.

Någonstans tror jag att det finns många som håller med mig.

I värsta fall får jag väl gå ut med en egen skylt och ställa mig...

Sosse-såpan

2012-01-01T23:12:00.000+01:00

Så har ännu en topp-sosse, Ylva Johansson, gått ut och sågat sin partiledare, Håkan Juholt.

Samtidigt blir det märkligt då hon samtidigt är mån om att upprätthålla den socialistiska partidiciplinen. När Aftonbladet frågar om Johansson vill att Juholt skall avgå, då svarar hon "Jag har inget sådant krav." (...) "Han är vår valda partiordförande." Har du förtronde för honom? "Ja, det har jag." Dödskyssar av närmast stalinistiskt slag, med andra ord.

Ylva Johanssons blogg | SvD | Aftonbladet | K-G Bergström i Expressen | SR | Nyheter24

Så, kommer Håkan Juholt att avgå? Statsvetaren Stig-Björn Ljunggren är inte så säker. Till Nyheter24 säger han "Nej, inte frivilligt. Möjligtvis avsättas genom att han leds ut ur rummet. Men sossar är ett segt släkte."

Jag tror att den socialdemokratiska partikulturen är ett minst lika stort problem som partiledaren i denna såpa. Enligt den socialdemokratiska liturgin erkänner man aldrig ett fel. Beslut fattas i slutna rum. Förnyelse, omprövning och självdistans är saker som i princip är otänkbara.

Denna bunkermentalitet gör naturligtvis bara stormen värre.

Juholt får väl trösta sig med att han blivit utsedd till den svensk som folket helst ser som figur i tv-serien South Park. 1 | 2 | 3

2012: Nytt år. Nytt spel. Nya insatser.

2011-12-31T17:18:00.006+01:00

Gott Nytt År, till er alla!

2012 kommer att bli ett intensivt år.

Om vi börjar med pirat- och informationsfrågorna, kan man konstatera att det nu är exakt halvtid för Europaparlamentets sjunde legislatur. Nu gäller det att öka, för att göra bästa möjliga bruk av den tid som är kvar till nästa EU-val, 2014.

Det saknas inte saker att ta tag i. Mängden ärenden med piratkopplingar ökar hela tiden. Och nu, efter nyår, blir det skarpt läge vad gäller ett av de mest laddade: ACTA-avtalet. Det är betydelsefullt – både i sak och symboliskt – för internets frihet och informationssamhällets framtid.

Utskottsbehandlingen av ACTA börjar på allvar så fort Europaparlamentet öppnar igen efter jul. Gissningsvis sker den avgörande voteringen i plenum i mars eller april. (Det kan bli tidigare eller senare, det vet man aldrig.) Till dess måste vi ha fått över de vacklande liberalerna och socialisterna på vår sida. Och vi måste ha en aktiv diskussion med kristdemokraterna och de konservativa, där de tvingas ut på banan.

Striden om ACTA går att vinna. Men bara om det skapas ett starkt yttre tryck. Om folk på utsidan hjälper till. Om media uppmärksammar frågan. Då kan vi vinna. Men bara då.

I EU-debatten i övrigt kommer euro-krisen att fortsätta dominera agendan. EU:s ledare vet fortfarande inte riktigt vad de skall göra åt saken. Och hur skulle de kunna veta? Grundproblemet är ju det valutasamarbete som de inte har någon avsikt att ifrågasätta. (Även om jag misstänker att just den saken ändå börjar diskuteras – men bara i slutna rum.)

Euro-krisen tycks nu ha gått in i något slags "normaltillstånd". En permanent kris som våra ledare hoppas skall lösas genom många små myrsteg åt rätt håll. Eller ett strutsbeteende, om man så vill.

Samtidigt är demokratifrågorna i EU minst lika intressanta. Att man använder euro-krisen för att föra över makt från folk till politiker, från medlemsstater till EU och från demokratiska organ till icke-valda byråkrater – det är uppenbart.

2012 måste bli ett år då motkrafterna organiserar sig. Demokratin i EU måste återupprättas. Liksom de grundläggande medborgerliga fri- och rättigheterna.

Som sagt – detta kommer att bli ett intensivt år. Även utan den så hypade Apokalypsen.

Staten fortsätter att urholka rättsmedvetandet

2011-12-30T17:56:00.008+01:00

Åklagarmyndigheten har gjort ett märkligt utspel. Man lyfter fram att 1,4 miljoner svenskar fildelar – varav en halv miljon i sådan omfattning att de riskerar fängelse om de avslöjas.

Knappt 15 procent av befolkningen ägnar sig alltså, regelbundet åt en verksamhet som staten anser vara brottslig. Till följd av speciallagstiftning, framlobbad av särintressen.

I vilket rimligt land som helst hade detta väckt frågan om det kanske är något fel på lagarna.

I vart fall hade man uppmärksammat att lagen och det allmänna rättsmedvetandet inte är i synk. Och uppfattat det som ett problem – vad gäller lagstiftningen. Men inte i Sverige.

Här riskerar en halv miljon, främst unga svenskar fängelse för sin fildelning. Risken för att bli avslöjad är visserligen liten. Resurserna för att utreda upphovsrättsbrott är begränsade. Så mest handlar det om skrämselpropaganda, det medger åklagarmyndigheten själv.

Men det ändrar inte faktum. Nu har vi en lagstiftning som kriminaliserar en hel ungdomsgeneration.

Vi har lagar som säger att – om resurserna finns – då skall en halv miljon människor sändas till fängelsehålorna.

Och att myndigheterna inte har resurser att göra detta, det blir också konstigt. Man stiftar lagar som inte går att upprätthålla. Om saker som medborgarna inte ser som brottsliga. Och i de fall dessa lagar ändå tillämpas är det rätt godtyckligt vem de drabbar.

Sedan undrar politikerna varför staten har svårt att få unga människor att respektera andra, viktiga lagar – som rör riktiga brott. Man behöver inte vara raketforskare för att inse att politikerna devalverar värdet på alla lagar, genom att lagstifta om sådant som inte har stöd i det allmänna rättsmedvetandet.

Åklagarmyndighetens utspel gnider verkligen in i 1,4 miljoner människors ansikten att de inte står på samma sida som staten. I den mån de hade trott det från början.

Och de 500.000 fildelare som, teoretiskt sett, riskerar fängelse har nu all anledning att vara misstänksamma mot polisen, minska sin samarbetsvilja med myndigheterna och att sluta respektera lagarna. Jag menar, staten anser ju på fullt allvar att de skall spärras in!

Så fick det svenska rättsmedvetandet sig ytterligare en törn. Respekten för lagarna har gröpts ur än mer. Och tilltron till det system i vilket lagarna stiftas minskar. Allt för att politikerna vill gynna ett ekonomiskt särintresse – som inte ids anpassa sig till marknaden.

Aftonbladet | SvD | DN | SVT | Upphovsreträtt | Kunskapssamhället | Gothbarbie

Jo, en sak till: Åklagarnas sätt att uttrycka sig i texten är lite vagt. Vad gäller att bara tanka hem film och musik är det i princip riskfritt. Det har ingen blivit fälld för.

Patentproblem

2011-12-29T13:14:00.001+01:00

Dags för lite hjärngympa och diskussion, så här i mellandagarna: Patentfrågan.

Vi närmar oss snabbt en punkt där patentsystemet är ett akut problem vad gäller fri ekonomi, utveckling och tillväxt. Möjligen är vi redan där. Trots det är debatten om patent synnerligen begränsad. Vilket är ett problem.

Näringslivet och de politiker som sätter upp reglerna måste ta tag i detta, innan skadan blir allt för stor.

I dag gynnar patentsystemet inte uppfinningar och innovationer. Istället är systemet så överlastat att vissa branscher är helt stängda för nya aktörer. I andra branscher råder ett ställningskrig, där företag använder patentprocesser för att försvåra konkurrens – när de istället borde konkurrera med pris, kvalitet och nya framsteg.

I USA finns redan en debatt om patent congestion. Ett svenskt ord för detta skulle kunna vara patentinfarkt, som trafikinfarkt ungefär. Systemet blockeras av en stor mängd patent (många utan speciellt mycket verkshöjd) och av patenttvister. Detta leder till att den tekniska utvecklingen bromsas upp och att vi i väst får allt svårare att hävda oss i konkurrensen från andra världsdelar.

För en enskild uppfinnare i sin källarverkstad fyller patentsystemet inte heller någon funktion. Om ett patent beviljas för någon av hans/hennes uppfinningar, då är det ändå inget bra skydd. Stora företag kan helt fräckt sno en idé – medvetna om att i princip ingen privat aktör har råd med en patentprocess.

The Economist sammanfattade nyligen situationen... "At a time when our future affluence depends so heavily on innovation, we have drifted toward a patent regime that not only fails to fulfil its justifying function, to incentivise innovation, but actively impedes innovation. We rarely directly confront the effects of this immense waste of resources and brainpower and the attendant retardation of the pace of discovery, but it affect us all the same. It makes us all poorer and helps keep us stuck in the great stagnation."

Ändå råder alltså tystnad i debatten. Det näringsliv som borde vara synnerligen engagerat och oroat har bestämt sig för att inte gunga båten. De politiker som har skapat dagens system vill inte kännas vid att det dras med problem. Alla sticker huvudet i sanden. Vilket är en synnerligen klen plan.

Vi närmar oss nu den punkt där den anarko-liberala idén om att helt avskaffa patentsystemet känns mer trovärdig än systemet i sig. I vart fall krävs drastiska reformer.

Och då har vi inte ens berört frågan om huruvida intellektuell egendom över huvud taget existerar. Men det tror jag att vi får ta i en separat bloggpost.

Här är en tidigare bloggpost som innehåller en del matnyttiga länkar om patent.

Sossarna och FRA

2011-12-28T14:23:00.000+01:00

Nybloggat på Nyheter24:

Hur tänkte (s) om FRA?

Uppgörelsen mellan sossarna och regeringen om FRA är smått obegriplig...

Europaparlamentet och demokratin

2011-12-27T18:12:00.000+01:00

Ibland är det skarpt läge i Europaparlamentet. Det är som regel när det handlar om lagstiftning.

Tyvärr innebär skarpt läge som regel också att saker stressas igenom parlamentet. Förslags laglighet prövas inte. Faktainsamling och -kontroll missas. Avstämning mot de medborgerliga fri- och rättigheterna sker sällan, om alls. En seriös beredning hinns inte med.

Man får lätt intrycket att Europaparlamentet bara finns där för att ge beslut som fattas av andra något slags demokratisk legitimitet. Så värst mycket av sin medbestämmande makt utövar parlamentet inte. Möjligen går man in och pillar i en del detaljer, mest för syns skull.

Den samlade mängden ärenden i Europaparlamentet är så stor att de flesta ledamöter inte hinner läsa på så mycket som de borde. En stor del av finliret lämnas till assistenter som ibland saknar politisk kompass, ofta saknar kunskap på det aktuella området och som tycks vara mer intresserade av att det skall bli ett prydligt inslaget paket av det hela än av paketets innehåll.

Allt påminner mest om det där gamla lekprogrammet i tv, i min ungdom – Rita, Gissa, Spring.

Det skulle inte behöva vara så här.

En stor del av Europaparlamentets verksamhet är nämligen meningslös.

Parlamentet saknar som bekant initiativrätt. (Det är bara kommissionen som får föreslå saker, på riktigt.) Det innebär dock inte att parlamentet låter bli att lyfta olika saker. Det sker i form av så kallade initiativrapporter. Dessa tar mycket tid och kraft i anspråk. Men de saknar fullständigt formell mening. Det är bara papper.

Skälen till att man skriver initiativrapporter kan vara många. Ibland vill ett parlamentsutskott verkligen lyfta en viktig fråga. Men oftast handlar det om att gå på så många bollar man hinner, för att se ut som om man gör något. Emellanåt är det kommissionen eller ministerrådet som lockar fram en initiativrapport, mest för att kunna påstå att de folkvalda vill att de skall göra något som de ändå redan hade planerat att göra. Och inte sällan handlar det bara om trams, politisk klåfingrighet, moralpanik eller att en ledamot vill bli rapportör för att få synas lite.

Initiativrapporter kan vara en bra sak. Men då skall de vara få handla om viktiga saker. Om man satte upp en princip om att parlamentet bara skall ta fram och behandla, låt säga tio initiativrapporter per år, då skulle man kunna få lite styrsel på saker och ting. Och ledamöterna skulle kunna fokusera mer på lagstiftningen.

Initiativrapporter är dock inte det värsta slöseriet med tid i Europaparlamentet. Skriftliga deklarationer – written declarations, WD:s – är ännu värre. Det handlar om att en handfull ledamöter kan dra igång en namninsamling inom en begränsad tidsram, om nästan vad som helst bland sina kollegor. Skriver sedan en majoritet av ledamöterna på, då blir detta parlamentets åsikt. Även dessa dokument saknar all formell mening.

Hela konceptet med written declarations är löjligt, som det ser ut i dag. Så gott som alla ledamöter drar igång WD:s vad gäller just deras käpphästar. För att visa sig "duktiga" hugger många ledamöter på nästan allt som dyker upp i media och i samhällsdebatten, genom att dra igång en WD. Även detta tar oerhört mycket tid och kraft från annan, viktigare verksamhet.

Återigen, möjligheten bör finnas. Men ribban måste höjas dramatiskt. En skriftlig deklaration skall vara något riktigt, riktigt viktigt. Inte någon lös idé man kladdade ner på en servett i baren. Bara för att man kunde.

Om Europaparlamentet kom till rätta med initiativrapporterna och de skriftliga deklarationerna – då skulle arbetet med EU:s lagstiftning bli betydligt mer seriöst. Då skulle man få mer tid för eftertanke och debatt. Kvalitén skulle öka betydligt.

Men någon insikt om detta tycks inte finnas. Några förändringar kommer knappast att ske.

Så verksamheten lär fortsätta på samma sätt som hitintills: Först beslutar man. Sedan debatterar man. Därefter tar man reda på fakta.

Efter demokratin?

2011-12-27T00:19:00.003+01:00

Här är en intressant dokumentärfilm – den holländska After Democracy.

Filmen ställer många av de svåra och relevanta frågorna. En del är klockrent. Annat kräver lite mer hjärngynastik för att tolka och analysera. Här berörs bland annat de demokratiska strukturerna, EU, Kina, internet och den härskande klassen. OK, filmen är nästan 50 minuter lång – men nu råkar det ju vara jullov... Poppa lite popcorn och slå på helskärmsläge.

[Direktlänk] [Mer information om filmen]

Vänta inte tills det är för sent!

2011-12-25T13:42:00.002+01:00

Vi måste prata om det här...

En övervakningsstat av aldrig tidigare skådad omfattning håller på att rullas ut.

Den politiska makten håller på att flyttas från demokratiskt valda organ till en liten politisk elit – och till en armé av icke-valda, som regel anonyma tjänstemän.

De grundläggande medborgerliga fri- och rättigheterna prioriteras allt oftare ner, på grund av "realpolitiska" överväganden. Det bedrivs ett ständigt krypskytte mot rättsstatens principer och värden. Idén om maktdelning håller på att reduceras till en tom fras.

EU:s centralstyrning och "harmonisering" dödar den mångfald och institutionella konkurrens som borde vara Europas största tillgång. Detta är ett problem som har konsekvenser på allt från demokrati till ekonomi.

Korporativismen breder ut sig, så till den milda grad att det i dag lätt går att peka på lagstiftning som kommer direkt från storföretags och andra särintressens önskelistor.

Marknadens skapande och självbalanserande mekanismer slås ut av klåfingriga politiker och av museiföremål till gamla företag som vägrar anpassa sig till verkligheten, till marknaden.

Och i den ekonomiska politiken ser vi nu hur en regelrätt kommandoekonomi byggs upp, där praktiskt ohållbara projekt baxas igenom av politiker med storhetsvansinne.

Det finns skäl att vara orolig. Vill man vara raljant kan man peka på hur vårt samhälle blir allt mer likt det forna Östeuropa, under kommunisttiden.

Men det är mer förrädiskt än så.

I de gamla kommunistdiktaturerna fanns en Överideologi. En lögn som allt och alla måste anpassas till och som alla måste förhålla sig till. En enda spricka riskerade att få fasaden att störta samman.

Så är det inte i Sverige och i EU. Här tillåts opposition. Här tillåts avvikande åsikter. Här tillåts protester.

Ironin i det hela är att det samtidigt blir näst intill omöjligt att komma åt systemfelen i det nya samhälle som nu håller på att byggas upp. De etablerade politiska krafterna står så gott som enade. I media och samhällsdebatten avskrivs de stora frågorna som allt för abstrakta och teoretiska. Medborgarna är – tills vidare – nöjda så länge det finns lördagsgrogg, tv-underhållning och så länge systemets mörka sida inte drabbar just dem.

Demokrati måste ha större, djupare värden än bara minoritetens rätt att rösta nej.

Det nya system vi ser byggas upp är problematiskt, rent av farligt. Välmenande, som regel goda demokratiskt sinnade politiker håller på att bygga upp en struktur som kan användas i helt andra syften. De ger staten verktyg som är som gjorda för att kunna missbrukas.

Allt som krävs för att det hela skall gå över styr är att något skiter sig. Att vi drabbas av någon verkligt allvarlig kris. Att icke-demokratiska idéer blir virala. Att någon gör bort sig. Att en "stark man" kliver fram. Saker som historien ger oss ett oändligt antal exempel på.

Det krävs inte ens att våra makthavare är medvetet onda för att vi skall kastas in i något som skulle kunna vara skrivet av Kafka eller Orwell. Slump, byråkratins inre kraft, missbedömningar, terrorhandlingar, yttre hot, naturkatastrofer, okunskap, rädsla, moralpanik, cover ups, politiskt fulspel... Allt detta är exempel på tänkbara utlösande faktorer. Systemet finns på plats. Allt som fattas är ett skäl eller en ursäkt för att använda det.

Hur hamnade vi då här? Tja, folk röstade ju faktiskt på de politiker som har skapat allt det här. De politiker som inte orkar hålla emot. De politiker som saknar den principiella och ideologiska klangbotten som krävs för att förstå varför det som nu sker är problematiskt.

Demokratin måste få nytt liv. Respekten för de medborgerliga fri- och rättigheterna måste återupprättas. Rättsstaten måste värnas. Medborgarnas rätt till privatliv måste stärkas. Allt detta måste stå på en grund stark som urberg – om vi inte vill bli utelämnade till ödets vimsiga och ofta grymma makt.

Politiskt underhållningsvåld

2011-12-25T11:58:00.000+01:00

Ett par klassiska scener ur första säsongen av The Thick of It. För oss politiska junkies – som börjar lida av lite abstinensbesvär, så här under julefriden. [Direktlänk]

God Jul!

2011-12-23T23:00:00.003+01:00

DSK & Co.

God Jul på er allesamman!

Eller den gamla brittiska gruvarbetarklassikern "Efter votering med siffrorna 4-3 har vår styrelsen för vårt fackförbund bestämt sig för att tillönska er en god jul."

Julafton kommer att ägnas åt en behagligt sen julelunch hos kloka människor. Under tiden vill jag rekommendera en text till er som till äventyrs behöver en stunds distraktion från julfirandet:

Václav Havel: De maktlösas makt

Denna text beskriver så fantastiskt väl förtryckets psykologi i de forna Warszawapakts-staterna. Ett måste för dig som är för ung för att ha sett eländet med egna ögon. För dig som aldrig kom iväg dit. Och för alla som behöver påminnas om varför vi slåss.

Striden går vidare. Se upp med gammal sillsallad.

Václav Havel om den politiska maktens frestelser

2011-12-23T16:34:00.003+01:00

I dag begravdes det fria Tjeckoslovakiens förste president Václav Havel. Tillsammans med Polens Lech Walesa var han förgrundsgestalten för alla oss som försökte stötta frigörelsen i det forna Östeuropa, så gott vi kunde, i våra länder.

Havel var författare, dramatiker och poet – inte politiker. Kanske hjälpte det honom att se allt så mycket klarare. Här är några klockrena citat ur det tal han gav när han 1991 mottog Sonning-priset för sina insatser för den europeiska civilisationen...

"I have never met a politician who could admit to the world, or even to himself, that he was running for office only because he wanted to affirm his own importance, or because he wanted to enjoy the perks that come with political power. On the contrary, we all repeat over and over that we care not about power as such but about certain general values. We say it is only our sense of responsibility to the community that compels us to take upon ourselves the burden of public office."

"...I find myself in the world of privileges, exceptions, perks; in the world of VIPs who gradually lose track of how much butter or a streetcar ticket costs, how to make a cup of coffee, how to drive a car, and how to place a telephone call. I find myself on the very threshold of the world of the communist fat cats whom I have criticized all my life."

"Again, being in power makes me permanently suspicious of myself. What is more, I suddenly have a greater understanding of those who are starting to lose their battle with the temptations of power. In attempting to persuade themselves that they are still merely serving their country, they increasingly persuade themselves of nothing more than their own excellence, and begin to take their privileges for granted."

"Someone who forgets how to drive a car, do the shopping, make himself coffee, and place a telephone call is not the same person who had known how to do those things all his life. A person who had never before had to look into the lens of a television camera and now has to submit his every movement to its watchful eye is not the same person he once was."

"He becomes a captive of his position, his perks, his office. What apparently confirms his identity and thus his existence in fact subtly takes that identity and existence away from him. He is no longer in control of himself, because he is controlled by something else: by his position and its exigencies, its consequences, its aspects, and its privileges."

"Politics is an area of human endeavor that places greater stress on moral sensitivity, on the ability to reflect critically on oneself, on genuine responsibility, on taste and tact, on the capacity to empathize with others, on a sense of moderation, on humility. It is a job for modest people, for people who cannot be deceived. (...) Politics, therefore, ought to be carried on by people who are vigilant, sensitive to the ambiguous promise of self-affirmation that comes with it. I have no idea whether I am such a person. I only know that I ought to be, because I have accepted this office."

Hela talet finns här.

Vila i frid, kloke man.

Teknikfråga

2011-12-23T16:01:00.000+01:00

Jag är lite nyfiken på hur många som följer min blogg via RSS-läsare – så jag funderar på att aktivera Feedburner-kontot i Blogger. Men, kommer då alla gamla RSS-feeds att dö? Alltså, ersätter Feedburner det existerande flödet, som alla har inlagt i sina olika maskiner? I så fall är det ju inte så sexigt...

Något har gått förlorat...

2011-12-22T16:47:00.002+01:00

Jag kanske har fel. Men jag vill gärna tro att det fanns saker i politiken som var bättre en gång i tiden, när jag började bli politiskt intresserad i slutet av 70-talet.

Det fanns politiska partier som satte individen i centrum. Partier som uppmuntrade mångfald, öppenhet och valfrihet. Partier som ville låta människor göra sina egna livsval. Partier som ansåg att staten är till för medborgarnas skull, inte tvärt om.

Då fanns det politiker som slogs för integritet, rättssäkerhet och de medborgerliga fri- och rättigheterna. I dag tycks sådana värden snarare stå i konflikt med den förda politiken.

Och det fanns politiker som förstod idén med maktdelning. Det vill säga att det kan ligga en fara i om allt för mycket makt hamnar i allt för få händer. Att det är bra om det finns någon som kan säga nej, när alla andra blir tokiga. Att till exempel politik, rättsväsende, media, företagen och särintressen är olika maktsfärer, som alla fyller en funktion – men som aldrig skall ligga i samma säng.

Det fanns till och med politiker som tog sig tid att diskutera värderingar, idéer, principer och ideologi.

Oavsett om det verkligen var så, eller om det bara är min idealiserade minnesbild – så är frågan hur vi skall hitta rätt igen.

Hur återupprättar vi demokratin så att all makt utgår från folket, istället för att gå ut över folket?

Svaret ligger, i vart fall delvis, i vem man röstar på. Det är det kraftfullaste verktyg vi medborgare har för att skapa förändring.

Nästa fråga blir då om medborgarna vill ha förändring. En förkrossande majoritet av svenska folket röstar ju på maktorienterade, trenddrivna, kollektivistiska, korporativistiska och ideologiskt slappa politiker och partier. Förhoppningsvis är det bara så att de flesta människor inte är medvetna om problemet och om alternativet.

Det är därför den frihetliga, rättighetsorienterade och humanistiska opinionsbildningen är så viktig.

Stockholm i kväll: Liberöl

2011-12-22T12:31:00.000+01:00

För de frihetsfrontare och andra frihetskämpar som vill koppla av från julstöket, dricka pilsner, rödvin och sockerdricka...

Tid: Torsdag 22/12, 18.00
Plats: Pub Movitz, Tyska brinken 34 i Gamla Stan, Stockholm

Välkomna!

Jullovsmorgon

2011-12-22T11:37:00.000+01:00

Jullovsmorgon och jag sitter och dricker te, tittar på SVT Forum från Europaparlamentet i Strasbourg och scannar av dagens nyheter.

Låt mig börja med SVT Forum, med Amelia Andersdotter (pp), Christofer Fjellner (m) och Marita Ulvskog (s). Jag är nöjt road. Amelia vet vad hon vill och flirtar verkligen inte med media. Folk som slaviskt följer alla spin doctors och medietränare rullar kanske med ögonen. Jag, som lutar mer åt total trasparens, uppriktighet och en no-bullshit-approach känner mig rätt nöjd. Kindpussande trams kan andra få ägna sig åt. Och tveka inte: När Amelia Andersdotter väl kommer in i sina utskott och sakfrågor – då kommer hon att bli livsfarlig för sina politiska motståndare.

Och i sak? Tja, ingen i studion verkar ju ha någon uppfattning om vad man skall göra åt en ekonomiska krisen eller vad EU:s senaste toppmöte egentligen kom fram till. Då tycker jag att det är skönt med en ledamot som inte gissar och säger märkliga saker av ren prestationsångest. Ser man till frågan om klimattoppmötet tycker jag dessutom att Amelias sammanfattning var rätt snygg. Och framför allt begriplig för tittarna.

I nyhetsflödet i övrigt noterar jag att Virgin-chefen, Richard Branson, har gett sig in i drogdebatten. Time to end the war on drugs, är budskapet. Från Portugal, som i princip har avkriminaliserat allt innehav av droger för personligt bruk, rapporterar han "Now with a decade of experience Portugal provides a valuable case study of how decriminalization coupled with evidence-based strategies can reduce drug consumption, dependence, recidivism and HIV infection and create safer communities for all."

På minussidan i nyhetsflödet finns den etiopiska domen mot de svenska journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson. Ingen vettig människa kan tro att de for till Etiopien för att ägna sig åt terrorism. Det hela handlar istället om att Etipoiens regim vill skydda ett oljebolag som man har affärer med. Affärer som är själva skälet till att journalisterna var där från början.

Nu är det dags att säga ifrån på skarpen – och att lyfta frågan till EU-nivå. Tanken på att ett par svenska journalister får betala priset för att söka sanningen med att sitta och mögla i en skurkstats fängelsehålor är svårt obehaglig och helt oacceptabel.

Mer om EU:s demokratiska underskott

2011-12-21T19:01:00.000+01:00

Nybloggat på Nyheter24:

Jullov i Demokratifabriken

Ännu en frustrerad drapa om EU, demokrati, rättssäkerhet, medborgarrätt och frihet.

Julefriden sänker sig

2011-12-21T15:34:00.000+01:00

Där for vår Pirate MEP Engström till flyget. (En timma tidigare än vanligt, eftersom det påstås vara generalstrejk i Belgien i dag. Igen. Några strejkande generaler har vi dock inte sett till den här gången heller. Till och med bussarna går tätare än normalt. Enda tecknet på att något är i görningen är de brutalt stora vattenkanoner som står parkerade vid slottet.)

Julledigheten närmar sig snabbt. Nu skall jag ta en fika med Mattias Bjärnemalm, som är kontorschef på Amelia Andersdotters nya piratkontor här i Europaparlamentet. Samordning, tips och planering.

Sedan tror jag att jag skall sova ett dygn. (Speciellt skall det bli skönt att slippa tänka på ACTA-frågorna den närmaste tiden. Viktigt, viktigt, viktigt - men jag är samtidigt så trött på ACTA att... ja, du vet.)

Bloggen är igång över helgerna. Sedan har jag inte så mycket planerat. Jag har en enorm trave böcker som pockar på min uppmärksamhet. Och det lär nog bli någon eller ett par korta utflykter till de storstäder som man kan nå snabbt och enkelt med tåg härifrån Bryssel.

Pirate MEP Christian Engström on ACTA

2011-12-21T14:10:00.001+01:00

Pirate MEP Christian Engström on ACTA in the European Parliament's committee on Legal Affairs, JURI. 20 December 2011. [Youtube] [Vimeo]

Something Fishy about ACTA...

2011-12-21T10:55:00.000+01:00

Nu är jullovet så nära att man nästan kan ta på det. I ett sista ryck för terminen ger piratkontoret i Europaparlamentet det kritiserade och hemlighetsomgärdade ACTA-avtalet ännu ett knivstick.

Pirate MEP Christian Engström har i dag lämnat in en fråga till EU:s ministerråd om varför beslut om ACTA som regel fattas på rådsmöten om fiskerifrågor. Här ställs också frågan varför detta kontroversiella avtal avhandlas som en A-punkt - det vill säga utan diskussion och bara förberett av tjänstemän. Det känns som om politikerna har lite beröringsskräck här...

Läs frågan och Piratpartiets pressmeddelande här
Pirate MEP Christian Engström skriver om saken
Och Nyheter24 är redan inne på samma spår: M och PP kritiska till EU:s smygbeslut om Acta-avtalet

Rapport från dagens ACTA-diskussion

2011-12-20T18:08:00.001+01:00

Läs gärna David Hammersteins rapport från förmiddagens diskussion om ACTA i Europaparlamentets juridiska utskott, JURI.

Lite svavelosande, faktiskt... ;-)

Om Pirate MEP Christian Engströms insats... "He added that ACTA is “at best borderline on fundamental rights” and an European Court of Justice opinion was needed to clarify the legality of ACTA´s implementation by member states."

Streisand-effekten!

2011-12-20T15:26:00.001+01:00

Mikael Wiehe rasar över att hans Sång Till Friheten har lagts ut på nätet – med ny text av Sanna Rayman och Peter Santesson, Sång till en Sluss.

Wiehe vill att filmen skall plockas ner, vilket bara leder till mer uppmärksamhet och till att den sprids ännu mer... ;-)

Se även: Johan Norberg

Dan Bull vs. SOPA

2011-12-20T13:22:00.001+01:00

Här på kontoret kör vi för allt vad tygeln håller, så här på slutrakan före jul. Stress, stress, stress...

Så jag lämnar över till Dan Bull för lite piratpolitisk pausmusik en stund. (Killen bakom The Death of ACTA.)

TorrentFreak: File-Sharing Darling Dan Bull Publishes Anti-SOPA Rap
[Direktlänk: Youtube]

Dagens ACTA-diskussion

2011-12-20T09:14:00.001+01:00

Dagens möte med Europaparlamentets juridiska utskott, JURI, livestreamas och kan hittas här.

Gissningsvis kommer diskussionen om ACTA upp framåt 11-12-tiden, då voteringarna bör vara över. Föredragningslistan och mötesdokument hittar du här.

ACTA: Ett litet steg åt rätt håll

2011-12-19T22:03:00.001+01:00

Veckans möten med Europaparlamentets juridiska utskott, JURI, har börjat. I morgon, tisdag, är en het dag med flera piratfrågor på agendan. Däribland det kritiserade ACTA-avtalet.

Under dagens förberedande möte beslutade man – på initiativ av Pirate MEP Christian Engström – att häva hemligstämpeln på EP:s legal service's utlåtande om ACTA.

Det innebär att frågan i vart fall kommer att kunna diskuteras under öppna och demokratiskt anständiga former.

Länkar till dagens frisläppta dokument finns här.

Jag återkommer i morgon förmiddag med en länk till eventuell livestreaming av JURI's sammanträde.

Uppdatering: En snabb sammanfattning av de avhemligade dokumenten.

Sossarna svänger om euro-pakten

2011-12-19T07:19:00.001+01:00

SVT skriver "Tommy Waidelich, socialdemokraternas (S) ekonomisk-politiske talesperson, öppnar för samtal om svensk anslutning till euroländernas finanspolitiska pakt."

Suck! Vad var det jag sa?

Kim Jong-Il död

2011-12-19T07:07:00.002+01:00

Det här kommer att bli intressant...

Övervakningsåret 2012: Några exempel

2011-12-18T14:22:00.005+01:00

I USA är den så kallade SOPA-lagen på väg genom lagstiftningens maskineri. Web-domäner runt om i världen kommer att stängas ner ifall nöjesbranschen och andra så mycket som anser att de innehåller upphovsrättsskyddat material. Sociala nättjänster som Facebook, Twitter och Blogger kommer att tvingas stänga av användare på än lösare grunder, för att rädda sig själva. Någon föregående rättslig prövning kommer inte att ske. Och möjligheten att få rättelse i efterhand är mycket begränsad.

Om vi stannar i USA, så är nya regler som tillåter militären att fängsla människor utan rättslig prövning på väg att bli verklighet. USA kommer att kunna använda detta för att plocka in i stort sett vem de känner för, var som helst i världen. (Även civila egna, amerikanska medborgare på amerikansk mark.)

Tyska företag har nu färdigställt utrustning som kan lagra allt som sker på internet. Detta innebär att om någon gör något brottsligt, då blir det möjligt att backa bandet och kartlägga alla personens tidigare kontakter och hela sociala nätverk. (Plus saker som till exempel politisk åskådning, tro och sexuella preferenser.) Så även om inte du gör något fel eller olagligt kan du ändå komma att bli indragen i olika härvor bara för att någon du känner eller kanske bara har haft kontakt med är misstänkt för något fuffens.

Detta är teledatalagring på syra. Och EU:s datalagringsdirektiv, det kommer upp för förnyad behandling i riksdagen nästa år. Data om alla svenskars alla telefonsamtal, SMS, MMS, e-postmeddelanden, internetuppkopplingar och mobilpositioner skall lagras. Så att man kan rita kartor över vem du har haft kontakt med, när och var. Åter igen riskerar helt oskyldiga människor att råka ut för mycket obehagliga överraskningar.

För övrigt skall EU:s datalagringsdirektiv nu omarbetas. Är det någon som tror något annat än att det kommer att bli värre?

EU håller också på att ta ett grepp om "cloud computing". Detta lär landa i att inte bara våra telekommunikationer, utan även våra filer på nätet kommer att kunna registreras och övervakas.

Så har vi ACTA-avtalet, som bland annat innebär att våra internetoperatörer tvingas bli nätpoliser, med ansvar för vad deras kunder gör i deras kablar. Detta kommer att medföra övervakning av allt som sker på nätet. Samtidigt kommer man att tvingas ställa upp hårda krav på vad du får göra på internet. Det kommer inta bara att handla om vad som är lagligt, utan även om vad ängsliga operatörer anser är lämpligt.

EU är även på hugget vad gäller internetcensur. Trots löften om att det bara skulle handla om barnporr diskuteras redan blockering av till exempel spelsidor på nätet. (Och av blockering av betalning till sådana.) Nätspel och nätpoker kommer i princip att stoppas (utom vad gäller statliga monopol och ett fåtal licensierade siter).

I EU byggs nu även en omfattande säkerhetsbyråkrati upp. En av delarna är European Network and Information Society Agency, ENISA. Information från övervakning och register kommer att delas mellan medlemsstaterna i enlighet med den så kallade konvergensprincipen. Och unionens kapacitet för underrättelseverksamhet kommer att stärkas.

Den kritiserade europoeiska arresteringsordern kommer att utökas med en europeisk undersökningsorder. När den träder i kraft kan svensk polis bli tvungen att lägga tid och kraft på att utreda "brott" som till exempel abort, på uppdrag av andra EU-länder där sådan är hårt reglerad eller olaglig.

Framåt sommaren blir EU:s projekt för elektronisk identifiering aktuellt. Detta är en "harmonisering" som kan komma att leda fram till ett EU-ID-kort. (Som alla måste ha. Tänkbara användningsområden är att ett sådant kommer att krävas för flygresor, tågresor, bilhyra, hotellövernattningar, internetuppkopplingar och elektroniska transaktioner. Allt skall registreras. Alla skall kunna identifieras. Alltid.)

EU har dessutom ett antal projekt som rör "Internet Security" och "Cybercrime" i pipelinen, som kommer att haka i andra saker som beskrivs i denna bloggpost. Vi kommer även att få ett europeiskt "bank-FRA" som kommer att granska och analysera våra banktransaktioner.

Europeiska forskningsprojekt som till exempel Indect rullar på. (Kameraövervakning med ansiktsigenkänning och mönsteranalys i realtid, kopplat till olika register och andra övervakningsformer.) Fast nu under mer hemlighetsfulla former än tidigare, eftersom media och medborgare har varit lite för "nyfikna"...

Detta är bara några av de saker som ligger i pipelinen för 2012. Mycket mer är på gång. Utökad FRA-spaning till exempel. Och som vanligt säljer man ut integriteten och de medborgerliga fri- och rättigheterna med hänvisning till kampen mot terrorismen, barnporren, fildelningen med mera. Allt går ju att motivera, om man bara anstränger sig lite...

Vaclav Havel R.I.P.

2011-12-18T13:18:00.002+01:00

Ännu en stor man har gått bort: Poeten, dissidenten och det fria Tjeckoslovakiens första president Vaclav Havel.

Med det tystnar en viktig röst för humanism, demokrati och frihet. En röst av den typ som var viktig när Centraleuropa gick från förtryck till demokrati. En röst av den typ som vi åter har allt större behov av.

SvD | DN

Vem formulerar en motbild?

2011-12-18T13:10:00.000+01:00

Bloggat på Nyheter24:

Vem formulerar en motbild?

Om politiken, byråkratin och storföretagen.

Bilden av Bradley Manning

2011-12-16T16:58:00.002+01:00

Jag noterar att DN har en artikel om Wikileaks påstådda källa, Bradley Manning. I denna låter man dock bara det övervakningsindustriella komplexets svenska gren komma till tals.

Min motbild finner du här: Bradley Manning är en hjälte!

I DN-artikeln uttalar sig Fredrik Lindvall, som är säkerhetspolitisk analytiker på Totalförsvarets Forskningsinstitut, FOI. Det skulle vara intressant att få veta om han talar för hela FOI. Borde vi aldrig fått veta vad som sker i de krig som förs i vårt namn? Är det en dålig sak att medborgarna fått bekräftat att våra politiker säger en sak och gör en annan? Hade det varit bättre om vi aldrig fått veta att USA, via sin ambassad i Stockholm, styr svensk och europeisk lagstiftning (till exempel i upphovsrättsfrågor)?

Avslutningsvis förtjänar det att upprepas: Det är inte fastslaget att Manning verkligen är Wikileaks källa.

Hur man vet att det är valår i Frankrike...

2011-12-16T10:37:00.000+01:00

I går röstade Europaparlamentet för att ge franska Renault 25 miljoner euro av skattebetalarnas pengar.

Pengarna kommer från EU:s så kallade globaliseringsfond, som sägs hjälpa företag ställa om sig till en ny verklighet. I praktiken är det bidrag till företag som inte längre är konkurrenskraftiga på marknaden.

I Renaults fall var det inte alls självklart att företaget behövde eller skulle få del av dessa pengar. Till och med den socialistiska partigruppen gjorde motstånd. Borgerliga EPP är dock för.

Men, nästa år är valår i Frankrike. Vilket gav de franska socialisterna kalla fötter. Så de fick sin partigrupp att byta åsikt, i sista sekunden, från ett nej till ett ja.

Grattis, Europas skattebetalare!

R.I.P. Christopher Hitchens

2011-12-16T10:12:00.001+01:00

[Direklänk] Del 2 | Del 3 | Del 4 | Del 5 | Del 6

EU: Så åsidosätts den demokratiska processen

2011-12-15T22:31:00.001+01:00

I dag röstade Europaparlamentet för ökad öppenhet, transparens och tillgång till dokument i EU.

Samtidigt beter sig parlamentet emellanåt rent svinaktigt – vad gäller att fulspela och undanhålla information.

Börja gärna med att läsa den här bloggposten om hur man lurade skjortan av medborgare, media och aktivister – när frågan om det kritiserade ACTA-avtalet behandlades i EP:s handelsutskott, INTA, härom veckan.

Och nu är det dags igen. På tisdag skall det juridiska utskottet, JURI, ta ställning till EP:s legal servie's utlåtande om ACTA.

Det är en diger och snårig juridisk akt. Den kom i förrgår, mitt under parlamentets Strasbourg-session – då ingen har tid med annat än att springa omkring och vifta med armarna. För att granska den skulle man behöva lämna den till egna jurister. De skulle i sin tur behöva någon eller ett par veckor för att analysera pappret.

Men det kan man inte göra, ens om man hade haft tid. För pappret är hemligstämplat.

Japp! Här har vi ett handelsavtal som riskerar medborgerliga fri och rättigheter, internets frihet och som kommer att påverka straffrätten. Utlåtandet om huruvida detta avtal alls är lagligt – det hemlighålls, åter, för medborgare, media och aktivister. Inte ens andra ledamöter i EP får se det.

Eftersom det blev så uppenbart hur man fulspelade när samma fråga var uppe i INTA, så väljer man nu en annan strategi i JURI. Pappret är fortfarande hemligt. Men mötet skall vara öppet. Man skall alltså diskutera något man inte får avslöja något om på ett öppet möte. Resultatet blir med andra ord att kritiska ledamöter inte kommer att kunna gå in på problematiska frågeställningar. Sedan kommer utskottet att säga att ACTA är det bästa sedan skivat bröd.

Jag har sagt det förut: Detta är som Yes, Minister! – fast utan humor.

En annan snårig akt är legal service's utlåtande om EU:s patentpaket till utskottet för konstitutionella frågor, AFCO.

Här är det inte bara pirater och gröna som ifrågasätter lagligheten. Även utskottstjänstemän i JURI och i kommissionen har uttryckt åsikten att detta kan gå utanför lagens ramar. Åter igen är dokumentet om lagligheten hemligstämplat. Detta papper fick ledamöterna i AFCO i dag, kl 12:30 – mitt under voteringen i Strasbourg, när alla står med rullväskan i handen för att resa därifrån. Även denna fråga skall behandlas i utskottet i början av nästa vecka. All seriös analys och utvärdering är omöjlig.

Detta, som sagt, i det parlamentariska forum som så sent som vid lunchtid i dag röstade för mer öppenhet, transparens och offentlighet i den demokratiska processen.

Det är svårt obehagligt att företag i EU har levererat den övervakningsteknik som just nu används för att plocka nyckelpersoner i den syriska oppositionen, en efter en. (Ironiskt nog delades Europaparlamentets människorättspris i veckan ut till företrädare för den arabiska våren.) Men att EU även har samma förhållningssätt till den demokratiska processen som regimerna i Syrien, Zimbabwe, Nordkorea och på Kuba – det är än mer svindlande.

Vi står nu inför ett vägval. Skall EU vara en öppen, demokratisk union – eller den icke-valda byråkratiska elitens kollektiva och anonyma autokrati?

Det börjar bli hög tid för folk att bestämma sig för vilken sida de står på. Och att handla.

FRA: Nu är sveket totalt

2011-12-15T11:30:00.007+01:00

Regeringen och sossarna har gjort upp om att ge Säpo och Rikskriminalen tillgång till FRA:s spaning.

Därmed sviker regeringen – ännu en gång – de löften den ställde ut när FRA-lagen röstades igenom sommaren 2008.

Sossarna (som ju faktiskt skrev det ursprungliga förslaget) visar att deras motstånd mot FRA, vid riksdagens omröstning bara var ett spel för gallerierna, en taktiskt fint.

Att man hänger in ytterligare en parlamentarisk kommission för att "garantera integriteten" – det blir i sammanhanget närmast parodiskt. FRA-frågan är redan nertyngd av en massa meningslöst politiskt pynt, med enda syfte att försöka finta bort kritikerna.

Och hörrni, Annie Lööf och Fredrick Federley – är det inte hög tid att ni nu erkänner ert misslyckande? Att ni ansluter er till motståndsrörelsen?

Nu kommer vi att få en mycket märklig situation. Med dagens uppgörelse mellan regeringen och (s) kommer FRA inte att få spana åt polisen för att utreda brott. Däremot går det bra att FRA, Säpo och Rikskrim spanar på människor som inte är misstänkta för något konkret brott. Mer om detta hos Klamberg.

I ett rimligt samhälle borde det naturligtvis vara tvärt om: Att man spanar på människor som är misstänkta för brott – och lämnar vanligt, hederligt folk i fred.

Regering och opposition – avgå!

Piratpartiets pressmeddelande | SR | Expressen | Nyheter24 | SvD/TT

Uppdatering - se även: #svpol | Mikael Persson | Erik Laakso | PLC | Copyriot

Ending the Global Drug War

2011-12-15T09:57:00.001+01:00

[Direktlänk]

ACTA: Ministerrådet ger grönt ljus i dag?

2011-12-15T09:10:00.002+01:00

Ryktet säger att det beslut om ACTA-avtalet som skulle ha fattats på EU:s ministerråd i går, kommer att fattas i dag på morgonen istället. Och det lär bli grönt ljus.

Sedan är det bara Europaparlamentet (och i förekommande fall nationella parlament) som kan stoppa ACTA.

ACTA-bloggen 1 | ACTA-bloggen 2

Uppdatering: Enligt uppgift blir det ministerrådet för fiskerifrågor som kommer att ge ACTA klartecken under dagen.

ACTA-avtalet: Nu börjar striden!

2011-12-14T18:49:00.005+01:00

Det hårt kritiserade och ljusskygga ACTA-avtalet är nu på väg upp på banan.

EU:s ministerråd (utrikesfrågor) väntas ge sitt klartecken på det möte som pågår nu i dagarna.

Och i Europaparlamentet ligger frågan redan på bordet hos flera olika utskott. (Bland annat ser det ut som om piratpartiets nya ledamot, Amelia Andersdotter, kan komma att bli ansvarig för industriutskottets utlåtande. Snacka om elddop.)

Nedan finner du ett brev från professor Pellegrini vid universitetet i Bordeaux – som väl beskriver några av problemen med ACTA...

Dear Member of the European Parliament,

I am Francois Pellegrini, professor in computer science at the University of Bordeaux. As a side matter of interest, I study the economic, legal and societal impacts of information technologies. Hence, I am quite interested in regulations that impact the creation and use of information goods.

I write you, with a feeling of emergency, regarding the ACTA ("Anti-Counterfeiting Trade Agreement") treaty, in which the EU is planned to take part.

This is *not* yet another trade agreement. It has been negotiated in secret, while it imposes a new regime of criminal sanctions for a whole set of alleged offenses. Not quite usual for a "commercial" treaty.

The broadness of its scope makes it a danger for the freedoms of trade, of innovation, of expression and of entrepreneurship, all subjects that are at the heart of European policies.

By outrageously favouring the attorney lobbies and rent-seeking monopolies over the real economy, this treaty would in fact result in job losses and would globally hinder the economy, in addition to giving unbearable blows to freedom of expression and access to medicines.

Did you know that decision to authorise the signing of ACTA is on the agenda of today's Foreign Affairs Council meeting on trade issues in Geneva, as last item? [1]

Did you know that the Mexican Senate voted a resolution to urge its government not to sign ACTA? [2]

Did you know that the Legal service of the EP refused to disclose parts of its opinion on ACTA, arguing that: "‘[...] Disclosure of the parts of the legal opinion under consideration dealing with questions 1, 2 and 3 [e.g. on the legal basis for adopting ACTA] would seriously interfere with the complex ratification procedures of the ACTA agreement [...], as it might prejudice the ratification procedures by these countries'"? [3]

Indeed, how can its ratification be prejudiced by a legal analysis if the clauses of the treaty are as legally sound as they are claimed to be? Yet, a study made for INTA recommended rejection, on the grounds of incompatibility with the "acquis communautaire".

I tried to sum up in a note some arguments related to ACTA, in order to give an overview of its bases and dangers. Please find it attached, both in English and in French.

Hoping that you will take part in the rejection of such an outdated and detrimental text,

Very sincerely,

f.p.

-------------------------------------------------

[1] http://www.consilium.europa.eu/ueDocs/cms_Data/docs/pressData/EN/foraff/126900.pdf

[2] http://www.senado.gob.mx/index.php?id=9376&lg=61&mn=2&sm=2&ver=sp

[3] http://people.ffii.org/~ante/acta/Legal-service-opinion1.pdf

EP i dag: War on Terror

2011-12-14T10:34:00.002+01:00

Vid lunchtid i dag röstar Europaparlamentet om War on Terror.

Vad det handlar om är att man vill utvärdera de insatser EU hitintills gjort för att bekämpa terrorismen.

Det finns en alternativ resolution som går rätt långt vad gäller denna utvärdering. Är de insatser man gjort proportionella? Är de effektiva? Är de meningsfulla? Är de rimliga? Hur går de ihop med grundläggande medborgerliga fri- och rättigheter?

Just nu hänger det på en handfull röster om denna alternativa resolution kommer att få kammarens stöd eller ej. Om den faller, då blir det röstning stycke för stycke om den ursprungliga resolutionen – för att försöka få den att gå så långt som möjligt.

Uppdatering: Ser man på – den alternativa resolutionen vann!

Ännu mer om euro-krisen...

2011-12-14T09:48:00.000+01:00

Nybloggat på Nyheter24:

Euro-krisen rullar på

Mer input – bland annat om att den nya "euro-pakten" stöter på patrull även i de länder som i fredags ställde sig bakom den.

Sverige och euro-krisen: I kristallkulan

2011-12-13T16:57:00.002+01:00

Förra veckan ingick, som bekant, de flesta EU-länder en pakt för att bekämpa euro-krisen. En av komponenterna är att ge EU större makt över medlemsstaternas nationella finanser.

Storbritannien valde att stanna utanför. Dels vill de inte dras in i en valutakris för en valuta de inte själva har anslutit sig till. Dels vill de inte riskera att en finansskatt ödelägger Londons finansmarknad. Och så värnar britterna sitt självbestämmande.

För detta blev den brittiska regeringen utskälld av Labour (de brittiska socialdemokraterna) i underhuset i går. Och i dag har den fått massiv (och tämligen arrogant) kritik från större delen av det politiska startfältet här i Europaparlamentet.

Sverige står också utanför uppgörelsen. Förklaringen till detta är att Reinfeldt helt enkelt inte hade mandat att gå med.

Och snabbt var socialdemokraterna ute och flaggade för att Sverige inte bör ansluta sig till en nya pakten.

Så långt är allt väl. Men kommer det att hålla?

Reinfeldt är förmodligen vacklande. Skall Sverige, med sin välskötta ekonomi, verkligen kliva ner i euro-krisens träsk? Å andra sidan är det rätt säkert att regeringen vill vara med i de Stora Grabbarnas Klubb i EU.

Då är frågan: Vad kommer sossarna att göra?

Jag är rätt övertygad om att (s) snart kommer att byta åsikt. Det passar inte deras självbild att buntas ihop med brittiska Tories. Och sossarnas partikamrater – så väl i Storbritannien som i resten av EU – har ju ställt sig bakom den nya ekonomiska pakten.

Då går det, om man vill, att få ihop en bred majoritet i riksdagen som ställer upp bakom att Sverige skall kliva in i EU:s överstatliga ekonomiska styre. Och då kommer det att bli så.

Ännu har detta inte inträffat. Man kan hoppas att (s) klarar att hålla huvudet kallt. Men det är, som sagt, inte speciellt troligt. Förmodligen är det bara en tidsfråga innan "en bred svensk samsyn" kommer att presenteras. Sedan kommer Sverige att dras in i euro-soppan, trots att svenska folket sagt nej till att delta i valutasamarbetet.

Business as usual, typ.

FRA-kritik

2011-12-13T12:45:00.002+01:00

Några axplock ur den artikel om FRA-lagen och dess utökade mandat, som Reportrar utan gränser hade inne på SvD Brännpunkt igår...

"När övervakningens våta filt dras över samhället blir självcensur en del av vardagen. På många sätt är detta värre än vanlig censur eftersom den inte går att kritisera..."

"När debatten brann som mest när FRA-lagen skulle klubbas varnade kritikerna för att det inte skulle dröja innan mandatet förändrades. Att lagen snart skulle utvecklas för att också täcka annat att än utrikes hotbilder. De menade att lagstiftningen är ett sluttande plan. Det avfärdades som konspirationsteorier. Nu, efter bara tre år, visar det sig att kritikerna hade rätt – men ingen hade nog trott att det skulle gå så här fort."

Sverige måste få en debatt om vilket slags samhälle vi vill ha. Om politikerna får hållas – då kommer de att passera alla rimliga gränser, av ren slentrian.

Ett visst mått av opposition

2011-12-13T11:08:00.002+01:00

Makt överförs nu för tiden regelmässigt från medlemsstaterna till EU. Makt överförs i samma höga tempo från de folkvalda till icke-valda byråkrater. Korporativismen breder ut sig och en omfattande övervakningsstat rullas ut. Politiken handlar allt mer om makt och allt mindre om idéer och visioner.

Förr eller senare kommer man till en punkt när demokratin är i fara. Möjligen är vi redan där.

I detta läge slås jag av en dystopisk tanke.

Politiska bråkstakar blir som regel – i slutändan – överkörda av Maktapparaten.

I vart fall i de stora frågorna tycks alltid de maktens män som vill centralisera, kringgå de demokratiska processerna och urholka våra fri- och rättigheter få som de vill.

Därför drabbas jag ibland av misstanken att bråkstakarna bara är systemets gisslan. Alibin för att få systemet att framstå som demokratiskt.

Skulle verkligen människor som till exempel vår Pirate MEP Christian Engström och UKIP:s Nigel Farage tillåtas hållas om de utgjorde ett verkligt hot mot makten?

Labour lägger sig platt för EU

2011-12-12T17:06:00.002+01:00

Just nu pågår debatten om EU-toppmötet i brittiska underhuset.

Från Labours sida går man på om att Storbritannien borde gått med på allt som krävdes i Bryssel, i slutet av förra veckan. Och liberaldemokraternas ledare, vice premiärministern, är inte närvarande – som en markering mot de konservativas milt EU-skeptiska linje.

Premiärminister Cameron står dock på sig. Han vill inte riskera den brittiska finansmarknadens framtid. Och han vill inte att landet skall dras in för djupt i turerna kring den krisande euron.

Jag tror att Cameron har rätt. Även om EU skulle lyckas rida ut den nuvarande euro-krisen, så kommer det att komma nya – som en konsekvens av själva valutasamarbetet. Därför gäller det att hålla behörigt avstånd. Det gäller så väl Storbritannien som Sverige.

Och de länder som valt att inte delta i euro-samarbetet skall inte behöva drabbas av det. (Även om Sverige nu tycks pumpa in pengar i IMF, som i allt väsentligt kommer att användas för att rädda krisande euro-länder.)

Nu är Amelia MEP!

2011-12-12T16:36:00.000+01:00

I dag har Amelia Andersdotter – Piratpartiets andra ledamot i Europaparlamentet – tillträtt.

Just nu är hon på grönt gruppmöte. Kl 17 stiger hon in i plenum för första gången och i morgon vid lunchtid har hon sin första votering.

Övervakningens tipping point?

2011-12-11T16:30:00.001+01:00

Vid sommarens attentat i Norge agerade Brevik, av allt att döma, ensam. Och när Abdulwahab försökte genomföra ett attentat i Stockholm för ett år sedan, förefaller det som om han hade ett mycket litet och decentraliserat nätverk bakom sig. Ingen av de två männen stack ut i myndigheternas register, i vart fall inte tillräckligt mycket för att någon skulle reagera. I stort sett verkade de under radarn.

Så, hur skyddar man vårt samhälle mot sådant här? Den omfattande övervakningsapparat som byggts upp tycks ju inte fånga upp ensamma galningar och små, slutna grupper.

Ett alternativ skulle kunna vara total kontroll. Men inte ens då kan man vara säker på att stoppa sådana här människor. Och det är, på så många sätt, ett förfärligt dåligt alternativ.

Men på Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, tittar man närmare på just den möjligheten. Man funderar på hur man kan hitta "svaga signaler" som myndigheterna sedan kan använda för att lägga pussel.

SR Ekot skriver "Forskaren Lisa Kaati arbetar med är att ta fram ett program som kan hämta in information från internet och därefter strukturera olika sorters indikatorer. Förhoppningen är att sortera ut extrema personligheter från dem som bara är lite udda i största allmänhet."

Kaati förklarar vidare "Signaler hon letar efter är exempelvis åsiktsinlägg från en person men kan också vara att en person skriver under flera olika pseudonymer. Då kan personers ordval, uttryck, många punkter och smily-tecken ge en vägledning."

Språkbehandling, interpunktion och nicknames som indikatorer på terrorism och farlighet? Antalet falska träffar måste bli gigantiskt. Och att granska allt som alla gör på internet...

Men gör sådant här att vi kan känna oss "säkra"? Är det omöjligt att en person med korrekt språkhantering, som är ute på nätet i eget namn kan ägna sig åt allmänfarlig verksamhet? Naturligtvis inte.

OK, detta är än så länge bara ett forskningsprojekt. Men är det någon som tror något annat än att detta kommer att lyftas av politiker som vill ge intrycket av att vara handlingskraftiga?

Sedan blir jag fundersam över en artikel på SVT:s nyhetssida. Terroristexperten Magnus Norell på FOI och forskaren Claes Wallenius på Försvarshögskolan är bekymrade. Inte bara över att "decentraliserad terrorism" håller sig under radarn – utan även över att svenska folket inte reagerat kraftigt nog på det som skedde i Stockholm för ett år sedan.

Man skall naturligtvis inte vara naiv och förneka existensen av verkliga risker. Men är det verkligen ett problem att svenska folket inte drabbats av panik och terror-noja? Är det i själva verket inte så att det är terroristens mål att skapa skräck? I det perspektivet borde det väl istället vara bra att vi svenskar tycks se nyktert och sansat på det här?

Så, vart är vi på väg?

Det ser ut som om vi står inför ett vägval. Antingen fortsätter man att rulla ut övervakningsstaten, tills den närmast är att likna vid något slags tankepolis. Eller också finner man andra vägar för att minska riskerna för terrorangrepp.

Exempel på sådana andra vägar skulle kunna vara att sluta stigmatisera muslimer som kollektiv; Att sluta sända stridande trupp till muslimska länder; Att inse att "war on terror" har blivit ett självspelande piano som riskerar att radikalisera fler människor än det förmodas skydda oss emot; Att ge stöd till de sekulära krafter i muslimska länder som verkar för ökad handel, ökat företagande och tillväxt; Att ge stöd till de lokala krafter som sprider frihetens och demokratins idéer i Arabvärlden. Att använda hjärnan, typ.

Ett nytt politiskt landskap...

2011-12-10T12:23:00.008+01:00

När jag var ung fanns det fem politiska partier i Sveriges riksdag – inplacerade på en rak höger-vänster-skala – att förhålla sig till. De politiska beslut som fattades, de fattades i Sverige. Sovjet var den stora yttre fienden. Och den politiska rytmen styrdes av dygnets makliga nyhetsflöde – morgontidningar, Eko-sändningar, kvällstidningar och tv-nyheterna.

Inget av det där gäller längre. Ändå är det detta gamla politiska landskap som många försöker förhålla sig till.

Idag dyker nya partier upp. Höger-vänster-skalan (i den mån den alls är relevant längre) är kompletterad med en lodrät skala som anger värden som frihet kontra auktoritära och kollektivistiska tendenser. Tre av fyra lagar och regler kommer från EU:s snåriga politiska system, ofta hanterat av ansiktslösa icke-valda byråkrater. Kriget mot terrorismen har tagit över agendan, mest för att vi tycks behöva en yttre "fiende". Och med internet, dygnet-runt-nyheter och en allt mer kortsiktig politik finns det inte längre någon politisk "rytm". Allt sker direkt och hela tiden.

De demokratiska institutionerna har försvagats. Istället hamnar allt mer makt i byråkraternas händer. Hemlighetsmakeriet ökar. Särintressens makt och de korporativistiska tendenserna ökar. Man skulle kunna kalla detta för den post-representativa demokratin.

Liberaler och konservativa som förr förenades av kampen mot kommunismen håller nu långsamt på att glida isär. Istället uppstår nya konfliktytor inom den "borgerliga" sfären.

Samtidigt har vi fått nya verktyg för politisk verksamhet. Viktigast av dem alla är internet, med sina decentraliserade former för samarbete, information och debatt. Nyhetsflödet har demokratiserats och, med sociala media, även personaliserats. Den som engagerar sig i sakpolitiska frågor har ofta mer inflytande än den som istället väljer att arbeta i de traditionella politiska partierna.

Dessa nya former för deltagande är intressanta, spännande och på det hela taget bra. En viktig del i detta är att vårda demokratins övergripande principer, de medborgerliga fri- och rättigheterna, rättsstatens värden och det humanistiska anslaget. Samt att hålla dessa principers idémässiga grunder levande. Även denna debatt är på väg att ta sig nya former, om än lite trevande.